England, enligt hvilken den på några få händer samlade jordegendomen skall styckas. Härigenom vill man således angripa aristokratien i dess innersta rot och tillintetgöra en af de grundvalar, hvarpå det engelska samhället i sitt nuvarande skick hvilar. Att Josef Arch konseqvent måste uppställa denna fordran som mål, ligger i sakens natur. Emellertid begär han nu endast, att landtbefolkningens tre stora klasser, godsegarne, arremdatorerna och arbetarne, skola ställa sig i ett solidariskt förhållande till hvarandra och genom vänliga öfverenskommelser söka ordna saken. Han afråder hvarje öfveriladt steg och förklarar, att hans valspråk är: Arbetarne skola vara förenade till beskydd men icke till oförrätt. Josef Arch helsades med stor entusiasm då han uppträdde på talarestolen. Hans föredrag (han har sjelf varit jordbruksarbetare) rönte allmänt bifall. Den konservativa pressen ser snedt på denna rörelse och förordar som bästa medlet till förbättrande af landtbrukarebefolkningens vilkor en allmän utvandring till de britiska kolonierna, men detta medel skulle vara föga ändamålsenligt för godsegareadeln, ty det skulle naturligtvis minska mängden af arbetskrafter i moderlandet och framkalla en ekonomisk kris.