Dagens Nyheter – 19 december 1872, sida 2

mycket på bjertat. Mina gossar ha alltid varit goda mot mig; de skola na känna samvetsförebråelser, . men låt dem icke göra det; ty de: rådde icke för hvad som skedde, och jag är glad öfver. att få dö. Hon: yttrade detta; men i detsamma erfor hon att hon icke talat sanning. Det unga lifvet var så starkt hos henne, det unga sinnet så glädtigt, hela tillvaron hade i denna stund fått för henne ett så outsägligt behag. Hon tyckte det--skulle vara så. skönt att lefya; dödens mörker, ödslighat, förintelse syntes henne lika förfärliga: som ensamheten i den svarta, dystra natten synes ett minderårigt barn. Döden, likasom natten, kan endast vara välkommen för den. trötte, och hon hade ännu ej hunnit bli trött vid någonting här i verlden. Den belåtenhet hon uttryckte deröfver att de dödande. skotten träffat henne, var alltså den enda lögn som någonsin fläckat hennes tunga. Döden var förskräcklig för henne; dock-var hon nöjd — nöjd att drabbas deraf för hans skull. En tystnad, liknande grafvens, herrskade omkring henne. Rodnaden försvann från hennes läppar, och en betydelsefull blekhet utbredde sig småningom deröfver., Hon lät sitt hufvud sjunka mot Cecils bröst, och hon kände huru den ena heta -tåren efter. den andra föll på hennes panna, under .det han stillatigando: lutade Big