Dagens Nyheter – 18 december 1872, sida 2

a, VMAVBN MV MD 1UVI DBaOlULIGURVIUSLCD bestämda diskussionsfrågorna: Hvilka åtgärder böra vidtagas, för att inhemskt skogsfrö må finnas för skogsodlingen till. gängligt? Skogsstyrelsens sekreterare, hr Björkman, erinrade, att ehuru man flerstädes i vårt land klängde skogsfrö (ss. vid Mölnbacka i Vermland, Kilanda m. f. ställen i Elfsborgs län o. 8. V.), så motsvarade denna produktion på långt när icke hvad behofvet kräfde; hvarföre betydliga qvantiteter måste årligen införskrifvas, Detsvenska tröet hade dock visat sigegaafejordt företräde framför det utländska, hvilket talrika försök ådagalagt. Långt ifrån att importera skogsfrö, borde vi således tvärtom exportera sådant. En eller flere större fröklängningsanstalter måste härför anläggas, emedan erfarenheten visat, att saken icke lönar sig rätt väl, om den drifves i smått. Staten borde då utfästa sig att från en sådan anstalt taga sitt behof at skogsfrö, och för detta ändamål erfordras ej ringa gqvantitet (år 1870 omkring 9,000 skålp.) Uppmuntrades vidare allmogen till insamling af kottar, skulle sådant befordra sakens framgång. Prof. Andersson ville härtill foga den anmärkning, att frambringandet af grobart frö hos barrträden är underkastadtden största vansklighet, i följd af lessa träds sena utveckling och den egendomliga anordningen af dess blomdelar såväl som af den långsamma befruktningen ach groningen. Det syntes derföre här i landet, med dess ojemna skogsbestånd, än svårare att i stor skala få grobart barrträdsfrö. En skogspark borde derföre anläggas i mellersta Sverige, kanske i Småland, just med hänsyn till erhållande af jemnt och dugligt frö. Prof. Arrhenius ansåg äfvenledes denna fråga af synnerlig vigt och funne det vara en billig fordran, att vårt land sjelft sörjer för, fyllandet af sitt behof at skogsfrö. På hvarje lämplig kronoskog borde tördenskull skogsbetieningen ombetro3 dehna sak, Genom samverkan med hushållningssällskapen skulle sedan saken få ökad fart, utan att statens mellankomst erfordras. Sedan hr Björkman erinrat om de resultat i detta hänseende, man hittills vunnit, samt hvilka svårigheter det mött att vinna allmogen för den blygsamma binäringen: insamling af kottar och utklängning af skogsfrö, afslöts diskussionen öfver denna fråga, ; Öfver den 2:a frågan: Hvilka arter af husflit förtjena företrädesvis uppmuntran hos den jordbrukande befolkningen, och hvilka äro lämpligaste, sätten för denna uppmuntran? . yttrade sig frih. Fock i ett längre anförande, deruti vilkoren för husflitens utveckling framhöllos; och erinrade tal. särskildt om vigten af denna frågas bedömande från rätt synpunkt: att nemligen hufvudsaken vore att gönom upplysning främja husslöjd i hvarje ort, der grundlag till sådan förut förefinnes, då deremot svårligen läte sig göra att införa en hemslöjd i en ort, der dylikt grundlag icke förefinnes, Tillgång till råmateriel, valet af lämpliga artiklar (icke lyxartiklar) vore vidare ett hufvudvilkor för hemslöjdens blomstring — ty afsättningen vore sedan att vänta såsom resultat. Advokatfiskal Ljungberg ansåg glädjande, att en fråga at så skenbar ringhet som denna komme till diskussion, då just genom att uppmärksamheten mera allmänt riktades åt denna för landet vigtiga fråga densamma: hade hopp om framgång, och ville tal. särskilt betona, att derjemte undervisning i olika grenar af hemslöjden (äfven i folkskolan, hvilket den förre tal. ansett olämpligt) borde verksamt kunna lyfta slöjden, likasom ock bildandet af husflitsföreningar. Hr Odelberg lemnade en redogörelse för resultaten af de åtgärder, man i Stockholm lär vidtagit för slöjdskickligbets främjande, och instämde i hufvudsak med de åsigter frih. Fock uttalat. Medicinalrådet Wistrand lemnade en sorglig skildring af den okunnighet i hemslöjdsarbete, som ofta nog rådde bland den qvinliga befolkningen och till hvilken okunnighets undanrödande hvarje åtgärd vore af behofvet högt påzallad; hvarföre undervisning äfven i denna iktning borde utgöra föremål för folkskolans Omsorg. Professor Arrhenius ville äfven att folkskoanskulle taga denna fråga något om hand, d. v. 8. ndast så, att skolan öfvervakar, att barnen i wemmet vänjas vid nyttiga sysselsättningar, vilka genom undervisning och ledning i folkkolan böra erhålla sin rätta riktning. YT — TI LeRP3r oo OA 2 II RA o11