lågorna lätt kunde passera öfver samt att det är lika oklokt att lägga mansardtak på höga stenbyggnader, o. 8 vV. Hertigen af Saarbricken. En korrespondent i Paris barättar följande, som han försäkrar, sanningsenliga anekdot: Det var den 2:dra augusti, den dag, då andra franska armåkåren under general Frossard, den kejserliga prinsens guvernör, besköt bangården vid Saarbrucken. Denna affär torde ännu vara i minnet, äfvensom att en kejserlig depesch derat gjorde en stor seger samt att hufvudsyftemålet dermed var att bereda Napoleon III:s arfvinge tillfalle att höra kulornas musik och utan fara genomgå eldsdopet. Klockan var 1 på eftermiddagen och striden hade nyss slutat. Innan exkejsaren satte sig upp i vagnen, hvari han skulle begifva sig till Metz, tog han general Frossard i famn och utbrast: General, ni har här nyss förtjent marskalksstafven och titeln hertig af Saarbriucken! Framträng segrande och låt den första depesch, jag erhåller från er, vara daterad Koblenz! Rörd af sin herres dubbla. ynnestbevis, stammade hr Frossard några ord af tacksamhet och svor vid sin ära, att ingen skulle hafva hedern af att före honom inmarschera i Berlin. På aftonen var en stor middag anordnad vid högqvarteret hosfmären i Forbach,och den första skål, som der föreslogs, gällde kejsaren och kejsarinnan, den andra Napoleon IV och den tredje hertigen af Saarbräcken. Anländ till Metz, sände kejsaren befallning till Paris om offentliggörandet i officiela tidvingen af Frossards befordran och nya titel. Olyckligtvis för den lycklige generalen kom denna depesch icke tidigt nog till Paris, utan Europa hade dessförinnan fått bevittna början af sista akten i den napoleanska komedin, Ödet villeicke att hertigen af Saar bräckens namn skulle komma att figurera i den franska adelskalendern. Fyra dagar senare ledZfranska armån vid Forbach det törskräckliga nederlag, hvarigenom den tvangs att söka skydd: under murarne af Metz. Underrättelsen härom kom till Paris den 7 och samtidigt erhöll redaktören för officiella tidningen befallning att tillsvidare inställa offentliggörandet af Frossards utnämning till marskalk och hertig af Saarbricken. En duclihistoria. På on restauration i Berlin uppstod nyligen en häftig ordvexling mellan tvenne herrar, hvilken slutade med en utmaning. Den ene af dem, en handelsresande, hade känt sig förnärmad af några hånande yttranden af den andre om hans yrke och kastade slutligen sitt kort till honom. Merkuriisonen tänkte ej på allvar att duellera, ty han blef mycket förlägen då hans motståndare tog kortet och lofvade sända sina sekundanter till honom. Sedan han skrifvit sin adress på kortet lemnade han lokalen under allmänt löje. Den utmanade, som hade märkt probenreuterns ängslan, beslöt att drifva med honom och verkligen skicka en sekundant till honom, Då sekundanten dagen derpå infann zigi den upp: gifna bostaden, träffade haa der icke händelsresanden, utan en beskedlig skräddare, som icke visste det ringaste om någon ;duel!l, men deremot erkände kortet för sitt. Han. kunde endastförklara det missbruk, hvartillhans adresskort blifvit användt, dorigen or, att ed af hans kunder fått sig tillsindt detsamma med en rock (han brukade nemligen lägga sitt kort vid hvarje klädespersedel, som utgick från hans verkstad). Hvem kunden var kunde skräddaren emellertid icke uppgifva, Duellen blef således icke af: Trom på lkloka gummor och dite gubbar är ännu temligen allmän på landsbygden, skrifver Framåt. Litet hvarstädes Håller man sig dylika orakel, gom vanligen kallas trollkäringar eller trollgubbar, hvilka man flitigt anlitar. Vanligen hafva de inom den gocken eller det härad, der de äro boende, föga eller intet förtroende, men några socknar. bort eller i nässtgränsande härad så mycket större, ifall de äro komna riktigt i ropet. ; För någon tid sedan insjuknade den allmänt aktade prosten X. i Z. i en elakartad kanske dödlig sjukdom. Genom skickliga: läkares bemödanden kom väl mannen på bättringsvägen, men tillfrisknandet gick och går långsamt. Inom Z. församling bor häradets förnämste trollkarl, Förliden vinter hade denne en pojke, som skulle konfirmeras men saknade folkskolestadgans minimum af vetande, hvarföre prosten förviste honom till skolmästaren;. Häröfyer förgrymmade sig trollkarlen och svor att hämnas. Vipps ned med svartkonstboker, ett hokus pokus-göres, och prosten — stackars man — får dyrt umgälla sin förseelse ;. ty sjukdomen var naturligtvis påskickad prosten at trollkarlen. 33 Stminstone räsönerar och nratar man här