Dagens Nyheter – 16 december 1872, sida 2

782 — massa af ärsinniga krigare omringade henne. Hon såg huru hatet: lågade i allas blickar, och hon var nu säker om att hennes sista stund kommit, Men hon satt orörlig, lugnt betraktade de blottade klingor, som blänkte öfrerallt oms kring henne. — Jag gifver mig i ert våld, sade hon. Aldrig förr hade hon väl anat, att hon skulle komma att yttra något sådant till Frankrikes fender. Hon skulle under inga omständigheter hå kunvat förmås ätt fifva sig fången, om det endast gällt att rädda hennes eget lif. De svarade med ett sorl af vild förtjusning och. slogo sina vapen mot hvarandra, för att riktigt tjtädligt uttrycka min glädje. Så hade de henne nu — denna frafiska flicka, soni gjort dem så mycket ondt; och de längtade alla efter att få stöta Fina laosar genom hennes jungfruliga barm, att få stympa hennes lemmar, rifva håret af hennes hufvud och slita i stycken hennes kropp, såsom tigern gsöndersliter gazellen. Deras anförare höll dem -:emellertid tillbaka; han ber fallde dem i sträng ton att tillsvidare lemna henne orörd. Hon såg på honom med samma inin af orubblig beslutsamhet. Ilon hade mött honom ofta i striden, och bon förstod väl att Hennes tillfångatagande var för honor af största värde. Men hon besjälades i denna gtund af en enda tanke; hon hade blott ett mål, och för dess vinnande qväfde hon hvarje