Dagens Nyheter – 16 december 1872, sida 2

förvarade, att ha handlingarne liggande så godt som för öppna dörrar, tillgängliga för den första som kommer upp på vinden? Jag föresatte mig att om möjligt taga reda på hvarför ej domstolens handlingar voro förvarade å rådhuset, och se här orsaken: Hela rådhuset, såväl bottenvåningen som våningen 1 tr. upp, med undantag af den s.k: sessionssalen 1 tr. upp och ett rum å nedra botten, hvilket nu begagnas till polisvaktkontor, uthyres till krog, och detta för lumpna 400 rär. — Under det att domstolens vigtiga och dyrbara handlingar, på hvilkas säkra vård mångens väl och ve kan bero, förvaras på en vind längst bort i stadens utkant; begagnas rådhuset till utskänkringslokal! Sedan man fått veta att i staden finnes ett bränvinsbolag, som har monopol på bränvinshandeln derinom, att detta bolag förhyr rådhuset, och att större delen af bolagsmännen tillika äro stadsfullmäktige, får man ej undra på att hrr stadsfullmäktige fortfarande uthyra lokalen, ty den ena korpen hackar ej ut ögat på den andra4, Den nu varande borgmästaren, hvilken är ny på platsen, lärer framställt betänkligheter mot detta sorgliga förhållande, men hrr stadsfullmäktige hafva ej hört på det örat. Nog tyckes det annars som om Norrtelje kunde nöja sig med de begge utskänkningsställen som finnas, förutom det i rådhuset, dä staden knappt har 1,400 invånare. Enligt min åsigt vore stadens gästgifvaregård tillräcklig. såsom källare och krog; men det ligger naturligtvis. i bolagets (hrr stadsfullmäktiges) intresse att ha så många krogar i staden söm möjligt. Stadens. kyrka, som för några år sedan tillbyggdes med torn och reparerades, förses nu med nytt orgelverk. Trävirket ini kyrkan målas dels med hvitt och guld och dels med ådring i ek och björk. Enskild person lärer förärat det i tornet varande uret; men antingen summan för urets inköp varit för knapp; eller .urmakaren mindrekunnig i sitt yrko; alltnog,. uret vill ej lämpa sig efter tiden, så att de goda Norrteljeboarna hitintills ej haft mycken glädje af presenten. Hade de ej rådstufvu-tret, som lärer vara ett präktigt ur, skulle de ej veta hvad klockan är slagen, Å stadens gästgifvaregård; hvarest man, i förbigående sagdt, äter godt och ligger bra mot måttligt. pris, kom jag af en händelse att studera den för de resande och skjutsskyldige af landshöfdingeembetet i Stockholms län utfärdade dagbok. Bland annan gallimatias, som i dessa dagböcker ännu fortlefver, väljer jag att anföra följande stadgande (nr 13): SLärodrängar och båtsmän äro icke berättigade till gästgifvareskjuts, om medfördt pass icke uttryckligen sådant skulle innehålla. Så kallade tatare, tråddragare, häktmakare; månglare eller. månglerskor, m, fl. dylika lösa personer få ovilkorligen ej begagna skjuts, etc. — Hvad sägs om att slikt förbud än i dag kan tillämpas? Troligen ha vederbörande ej kommit att tänka på: hvad. 28 kapitlet Byggningabalken innehåller, , hvilket ej gör skilnad på månglare och annat folk, Ena spefogel hade, med anledning af förestående nr 13, å dagbokens bakre perms innersida skrifvit följande: Varnin Ung: till gästgifvaren. Sätt dig aldri ör risken, Ö skjuts hvem som hölst; råddragare är Olle?) och häktmskare är Fisken 45). Håll dig strängt till nummer tretton, och du är från faran frälst. 4) Olle, änaa i staden, allmänligen kallad för tråddragare 4t) Fisken skalen. Kallas för häktmakare med anledning deraf, att han verkställer häktningar. Å. PF. L.