Dagens Nyheter – 12 december 1872, sida 1

--— UV EN So der innehållet af zuavens bref. Cigarette lyssnade; hon gjorde icke en rö1elso hon sade icke ett ord under hela tiden; men allt blodet flydde från hennes ansigte, och hennes ögon — uppspärrade och tårlösa — voro oafvändt fästade vid den gamle mannens läppar, under det dessa långsamt rörde Big. — Läs om det en gång till! var det enda hon yttrade, sedan han omsider tystnat. Han spratt till och såg på henne undrande; hennes röst var sig icke mera lik. Han lydde och genomläste för andra gången det hela. Då uppgaf hon en djup, hjertskärande suck. — Arkebuseras! utbrast hon. Hennes hämnd hade kommit, utan att hon sjelf behöft röra sin hand för att framkalla den. Den gamle reste sig bastigt upp. — Barn! är du sjuk? — Detta slag gafs för hennes skull! mumlade hon, nästan medvetslös. Det var den natten — hör du, det var just den natten! — Hvilken natt? Du ser så besynnerlig ut. Är du kär i denne lifdömde soldat? Cigarette skrattade — det var ett skratt, så hemskt att blodet isades i gubbens ådror. — Kär? Jag kär? ... Nej, jag hatade honom i stället. Jag har mycket längtet efter hämnd... och nu... nu blir jag då ändtligen hämnad! UNDER SKILDA FAROB 95.