Dagens Nyheter – 10 december 1872, sida 2

befallde honom att svara, blifvit öfverfallen på det i anklagelseakten boskrifna sätt. Tillfrågad om hvad han ansåg vara bevekelsegrunden till det djerfva tilltaget, genmälde han, att hans korporal alltid sökt framkalla och underhålla en upprorisk anda bland sqvadronerna samt att densamma nu förmodligen varit mer än vanligt fiendtligt stämd mut honom, emedan han trodde honom vara orsak till att han icke under den sistförflutna dagens högtidlighet erhållit Hederslegionen. Denna förklaring motsades icke af fången, hvilken på sin laglige försvarares frågor och enträgna uppmaningar att tala sanning endast svarade, att fakta voro riktigt framställda af anklagaren, och att han sjelf för sin del icke ville uppgifva de verkliga motiverna för sitt dåd. När Cecil vidare ätspordes af ordföranden rörande sitt fädernesland och förflutna lif, förklarade han helt kort, att han i afseende derpå icke ämnade lemna några upplysningar. På tillfrågan, huruvida do namn, under hvilka han blifvit inskrifven i rullorna, voro håns egna, meddelade han, ati de voro två af hans dopnamn. När ordföranden härefter bad honom säga, om han erkände sanningsenligheten af den pya beskyllning, som blifvit riktad mot honom, att han sökt förleda trupperna till uppror, försäkrade han att denna anklagelse saknade all befogenhet, och att tvärtom soldaterna många gånger skulle ha upprest sig wmot be