Dagens Nyheter – 5 december 1872, sida 2

hvarför jeg skulle behöfva göra tjenst som lake; åt er, min fru, genmälde Cigarette bittert. Om ri vill träffa honom, så kan ni ju skicka någon annan efter honom, tycker jag. Venetia Corona blickade på henne med en min af undran och förakt. — Således har intet af allt det goda ni här talat för honom varit uppriktigt menadt? sade hon. Låtom oss då icke vidare språka om denna sak; och ni torde ha godheten lemna mitt tält, i hvilket nj, som ni minns, inträdde oanmäld och utan att vara kallad. Den milda tor, hvari denna tillrättavisning utsades, gjorde densamma blott så mycket bittrare för Cigarette. Om hon blifvit afvisad i mera brutala ordalag, skulle hennes vrede hg väckts, och då hade hon säkerligen gifvit Cgilfverfasanen svar på tal. Nu stod hon i stället obosluteam, förlägen, full af skam och visste icke hvad hon skulle säga. Hennes blick föll händelsevis på korset, som hon nyss förut kastat på marken; hon böjde sig ned och tog upp det. Härunder erfor hon åter en kraftig maning att handla ädelmodigt och i enlighet med hederns kraf. — Detta skall jag ikke vanära! tänkte hon, Je på korset. PO on yttrade högt, fast med osäker i mma: sil NT skall gå. Och ni — ni — o, Gud! det är icke underligt att männen älska er, när icke ens jag kan hata cr,