Dagens Nyheter – 2 december 1872, sida 2

— 001 — mot fru Corona var att han älskade henne. Och hon skämdes för sig sjelf; hon tyckte att hon skulle ha velat dö tusen gånger heldre än att nödgas erkänna en sådan svaghet. Hon lät Venetia taga pistolen och förblef sjelf stående obeslutsam och full af blygsel. Hennes tunga, hvarmed hon ämnat håna och förolämpa den höga damen, var förstummad; det stod icke längre i hennes förmåga att fullfölja afsigten med sitt besök. Fru Coronas ädla väsende, den värdighet och det lugn, hvarmed hon behandlade henne, fängslade eller, rättare sagdt, öfverväldigade henne till en sådan grad, att hon i början faun sig ur stånd till att säga ett enda ord. Hon hatade sig sjelf i detta ögonblick ännu mera än hon hatade sin rival. Venetia lade ifrån sig den laddade pistolen på ett afsides stående bord och satte sig derefter i den divan, hvarur hon nyss förut uppstigit. Efter att en lång stund ha uppmärksamt betraktat marketenterskan, sade hon slutligen: — Nå, låt mig nu veta, hvarför ni kommit hit? Förklara hvarför ni hyser en sådan ovilja mot en främling, gom aldrig före denna morgon har sett er. Emellertid hade Cigarette åter hemtat mod, ehuru en besynnerlig och bitter känsla af underlägsenhet -och förödmjukelse ännu herrskade i hennes inre, ehuru det tycktes henne som skulle hon gerna ha velat gifva bort