Dagens Nyheter – 28 november 1872, sida 2

-— UIV — Öfvergifva henne? I hvilket förhållande skulle väl han stå till henne? . Det var en viss otålighet i Venetias ton och på samma gång en föraktfull misstro, som väckte broderns förvåning. Han såg undrande på henne. — Hur, i Herrans namn kunna kärleksförbindelserna i ett läger intressera henne? tänkte han, Men han svarade högt: — Inte vet jag det; jag har blott märkt, att denna förtjusande lilla tigrinna är förälskad i honom. Emellertid skall ni vara god och peka ut karlen för mig; jag är nyfiken att få se honom. — Omöjligt. Här ha vi ju framför oss tiotusen ansigten, och kavalleri-sqvadronerna äro uppställda så långt härifrån. Hon talade med likgiltig röst, men derunder kände hon att hon bleknade och de ögon, som hittills alltid mött hans så lugnt och stolt, vändes nu ifrån honom. Han såg det och intogs af en oro, hvilken var gå mycket lifligare, som han icke kunde för sig sjelf förklara anledning dertilll Att hans syster, en af Europas ädlaste och förnämligaste damer, hyste någon varmare känsla för en simpel jägare, det kunde aldrig falla honom in. Och sanningen anade han icke — han anade ej, att hennes förlägenhet härrörde deraf, att hon nu för första gången i sitt lif hade en