Dagens Nyheter – 28 november 1872, sida 2

hemlighet för honom, som hon för hans egen skull omöjligen kunde omtala. De reste, i dessa nejder för att åse krigaoperationerna i södern; hon hade ej kunnat hindra honom från att antaga marskalkens inbjudning att bevista den stora militär-revyn; ett sådant försök skulle ovilkorligen ha väckt hans förundran och gifvit anledning till frågor, dem hon svårligen skulle ha kunnat besvara. Hon var derför nödsakad att låta händelserna ha sin gång och gestalta sig huru de ville; emellertid förföljde henne ideligen en obestämd fruktan, som i väsendtlig mån nedslog hennes lynne. Det var högeligen påkostande för henne att känna denna sorgliga historia, hvars bjelte Cecil var, utan att få meddela sig med någon annan angående densamma, det smärtade henne outgägligt att tänka på detta martyrlif, hvaraf hon allena var medveten, och hvars djupa hemlighet hon dock ej kunde ana. Hvad Cecil sjelf vidkommer, befann han sig naturligtvis vid ifrågavarande högtidliga tillfälle på sin plats bland jägare-sqvadronerna ; oaktadt afståndet, såg han Venetia och hennes broder. Han var tacksam mot försynen för sin chefs fiendskep, i följd hvaraf den belöning, han eljest ovilkorligen skulle ha erhållit för sina berömda bragder vid Zaraila, mot alla kamraternas väntan uteblef. Han slapp nu träda fram inför marskalken och i närvaro af den man han höll så kär,