Dagens Nyheter – 27 november 1872, sida 3

Pojken. Skulle jag inte det då? Teaterrecensenten (skriker). Gå! Pojken. Ge mig betyget så går jag bus, Här ska hin håle vara! (Går ut igen och slår igen dörren mycket hårdt om sig.) (Teaterrecensenten går efter för att se hvart pojkenitar vägen.) ANDRÅ SCENEN. Förste direktören (kommer in från höger). Jaså, munsjör recensent, du tänker ta dig högre honorar! Det ska vi bli två om! En sådan der galgfågel knipa bort våra rara styfrar? Nenej men! man ger inte en styfver mer åt sådana styfva herrar inte! TREDJE SCENEN. Förste direktören. Teaterrecensenten (kommer in från fonden.) Förste direktören, Hvad förde ni för väs sen med pojken? Teaterrecensenten. Åh, om herr direktören skulle sett oss hade det inte kunnat undgå att göra ett godt intryck på herr direktören, om icke annat derför att det hela genom sin godmodighet och så att säga hemtreflighet gjorde ett helsosamt afbrott i den franska elegansen. Förste direktören. Dumhufvud! har ninågonsin hört att en tryckeripojke har fransk elegans! Gå er väg! Teaterrecensenten. Nej, herr direktör, jag går inte! Förste direktören. 9Seså, välsignade pojke, ut med dig, säger jag! (Han öppnar dörs en i fonden, och recensenten kommer ut med fart.) Teaterrecensenten (sticker hufvudet in genom dörren). Förste direktören. Jaså, slyngel, du un derstår dig att trotsa! Teaterrecensenten. Nej, tvärtom, jag är mycket beskedlig nu. Får jag lof att stiga in... helt och hållet? Direktören. Det skadar inte! Men hvad fan... Herren förlåte mig min synd!... Hvad vill ni? Teaterrecensenten. Jag ville bara säga att jag ångrat och bättrat mig... jag begär inte alls någon förhöjning i honoraret, Förste direktören (för sig sjelf). Nå, det är då den första glädje den satpojken . .. Evangeliska Fosterlandsstiftelson måtte väl inte hört det!... har gjort mig. (Högt, till delinqventen.) Min kära recensent! jag har just inte alltid haft skäl att prisa er... men det är detsamma... och ni inte heller mig kanske... men det är också detsamma! Lika mot lika sa tjufven, satte handklofvarne på länsmai dag har ni för första gången gjort mig glädje, och bättre sent än aldrig sa han som blef konfirmerad när han gifte sig för andra gången. Och när jag nu hör att pi tänker bli en förnuftig menniska, så kan jag inte underlåta att dricka er skål, för det är det bästa ni har gjort i alla era dar, och ära den som äras bör sa käringen, neg för skampålen! Och så mycket kan jag säga er, att i mig ska du alltid ha en farl sa bonden åt fölungen, och blir ni karl för er hatt, så inte mig emot, sa flickan om lysningeon: Tack, min kära vän, och låt se att ändan krönar verket, sa murarn, satt på takåsen! ,..