Dagens Nyheter – 27 november 1872, sida 1

okonstlade leende. Trots all sin myndighet, var han i hennes ögon icke bättre än hvilken trumslagare-gosse som helst. Hon hyste det största förakt för allt hvad rang heter, och sällan har det väl funnits en mera fulländad demokrat än hon. Enligt hennes åsigt var en döende goldat, som låg helt obemärkt och glömd invid ett dike för att der utan klagan utandas sin sista suck, sedan han sårats i striden för ett otacksamt fosterland, vida större och aktningsvärdare än alla herrar marskalkar, huru många lysande ordensstjernor och band än månde pryda deras bröst. Att göka imponera på henne genom förnämhet — jo, pytt! det skulle visst lyckas. Likaså gerna kunde kungarne befalla molnen, som segla unåer himmelen, att stanna, när de hota att komma mellan kungligheten och solen. Europas samtliga suveräner skulle ej ha förmått ingifva Cigarette mera respekt än en samling af lika många åsnedrifvare. Allierade suveräner — bah!4 Om man frågat henne rörande 1815 års händelser, skulle hon ha betecknat dessa ungefär sålunda: En kör af snattrande skator kring en elagen öm. Sålunda stannade hon nu framför marskalken och hans stab samt de få förnäma personer, som funnos i Algier och kunde anses värdiga att vid ett sådant tillfälle com detta omgifva den stolte fältherren, lika ogeneradt, som hade det nobla sällskapet utgjorts af en UNDER SKILDA FANOR: 83.