Dagens Nyheter – 25 november 1872, sida 2

ställda svenska fartygen voro ingalunda så som våra hvalfångare-ångfartyg i stånd att pröfva en dust med isen. Efter personligt iakttagande af isen och klimatet sommartid vid norra sidan af Spetsbergen, dristar jag såsom min oförgripliga mening uttala att nordpolen skall kunna uppnås å lämpligt fartyg under sommarmånaderna. Ett sådant fartyg borde afgå från England i april, så att det kunde framkomma till den fasta isen vid Spetsbergen tids nog att kunna till sin fördel begagna dess sönderbristande. Detta var Scorebys och Parrys mening, och likaså öfriga personers, som segla i dessa farvatten, om än deras uppgift icke är att ställa sin kosa så långt i norr. Fartyget borde kunna återkomma i oktober samma år. John C. Wells. Det andra bretvet, af nyssnämda Smith, lyder vålunda: M. h., måhända skall ni anse detta bref värdigt en plats i eder tidning, helst man vet huru mycket intresse är fästadt vid svenska nordpolsexpeditionens öde. Vid min återkomst från min utfärd nordost med Samson, efter flera misslyckade försök att uppnå Sju-öarne, träffade vi den 29 augusti svenska expeditionen, ankrad vid norska öarne, nära intill Kap Hakluyt. Vi mottogos med mycken vänlighet ombord å Polhem af professor Nordenskiöld och löjtnant Palander, hvilka lemnade oss en mängd upplysningar om sina planer. De hade ämnat öfvervintra vid Sju-öarne, men då isens tillstånd gjorde det omöjligt att komma dit, beslöto de att begifva sig till Mossel-Bay eller, om detta ej läte sig göra, till någon annan vik på norra sidan af Spetsbergen. Polhem hade förråd för 20 månader, men de två andra skeppen, hvilka ej voro bestämda att qvarstanna öfver vintern, voro endast försedda med proviant för kort tid. Jag anser det troligt att de lyckats komma till någon säker hamn, att de der börjat lasta ur de båda skeppen, som skulle återvända, och bygga upp sitt hus, men att, innan allt detta blef i ordning, isen inneslutit dem och nu håller dem qvar öfver vintern. Något egentligt skäl att frukta för deras säkerhet finner jag ej. De hafva fullt upp med förråd till nästa sommar och skola utan svårighet kunna skjuta renar, skälar och björnar, hvarigenom de erhålla färskt kött. Af drifved finnes tillräckligt förråd till brännmateriel. Förlidet år var norra kusten af Spetsbergen alldeles fri från is och vi seglade till 819 24 utan någon svårighet. I år har det varit mycket is; vi hunno ej längre än till 80!29 och hade svårt att kunna komma tillbaka igen. Vi lemnade svenska expeditionen den 30 aug., och då vi foro rundt omkring Kap Hakluyt och styrde söderut, började solen just dyka upp ur hafvet; de snöhbetäckta bergen, som reste sig öfver den lilla viken, i hvilken 1e svenska skeppen lågo, färgades äf solens strålar med ett mildt rosenskimmer; i nordost hängde en tjock dimma öfver hafvet, som var uppfyldt med stora massor af drifis; wen åt söder till var allt klart, och när den klippiga udden gömde bort våra vänner, erfor jag nistan en känsla af förebråelse öfver att lemna dem. Om, som jag tror, de inrättat sig så beqvämt som möjligt för vintermånaderna på norra kusten af Spetsbergen, så finnes det ingen utsigt för något fartyg att träffa på dem ru. Då vi togo afsked af professor Nordenskiöld, lofvade jag att återvända och se till honom nästa vår, ett löfte som jag ej skall glömma. Bro. 8. v. B. Leigh Smith. Oxford and Cambridge Club november 16.