Dagens Nyheter – 25 november 1872, sida 2

L. J. Hiertas sjelfbiografi. (Forts. och slut.) Hr Hierta lemnar en utförlig öfversigt af gin verksamhet såsom riksdagsman. Han deltog första gången i riksdagsförhandlingarne, men då såsom extra caput på riddarhuset 1823 — såsom aktiv representant först år 1834. Han var ledamot af ridderskapet och adeln till 1858. Derefter blef han af Stockholms stals första valkrets utsedd till ombud i borgarståndet och satt der under riksdagarne till 1866. Sedermera blef han en bland Stockholms stads representanter i andra kammaren för två valperioder och deltog sålunda i riks dagarne 1867—1872. Vid alla dessa var han vid sessionernas öppnande ålderspresident. Utrymmet förbjuder oss att införa hela redogö: relsen för hang riksdagsverksamhet, men VI citera ett par episoder: . Vid 1844 års riksdag väckte jag åvyo motion om penningeräntans frigifvande med undantag för kapitaler intecknade i fast egendom, för att genom denna modifikation lugna dem som froktade en allmän stegring af räntan och en kris såsom följd deraf. Bland de vigtigare öfverläggningar, hvari jag deltog, var den som finnes för varad i till ridderskapets och adelns protokoll för den 28 augusti, då en varm strid föreföll angående det sedan 1840 års riksdag hvilande representationsförslaget. Detta uppträde var ett af de märkligaste under riksdagen. Några riddarhusledamöter förrådde ock dervid mycken bitterhet emot Aftonbladet, som under de näst föregående dagarne hade talat om de privilegierade ståndens skyldighet att offra sin särskilda representationsrätt på fosterlandets altare och om möjligheten att den annars en gång kunde blifva ståndet fråntagen. Ännu lefvande personer finnas som före början af detta plenum gåfvo mig en vink om att icke gå på riddarhuset den dagen, emedan någon fara kunde bota mig i följd af den förbittring som rådde mot Aftonbladet; men detta blef naturligtvis ett skäl mera hvarföre jag borde infinna mig. Den 22 december 1847 väckte jag motion om afskaffande af den så kallade husagan, eller husbondes rättighet att slå sitt tjenstefolk. Denna motion väckte en stor uppståndelse inom riddarhuset; åtskillige ledamöter från landsorten, Bom i öfrigt hörde till det politiskt liberala partiet, kommo förfärade fram till mig och menade att all ordning och skick i landet skulle vara slut om rättigheten till husagan borttoges. Utskottet afstyrkte äfven och ständerna afslogo motionen. Jag afskräcktes dock ej häraf, utan förnyade den vid de följande riksdagarne, hvarje gång med något bättre utsigt till framgång, till dess vid 1856 års riksdag de tre ofrälse stånden beslöto och konungen biföll husagans afskaffande. Den 1 november 1854 förekom en öfverläggning om anslag till den så kallade neutralitetens upprätthållande, Jag ansåg den särskilda neutralitetsförklaring, som hirifrån afgats i anledning af fredsbrottet mellan vestmakterna och Ryssland, hafva varit obehöflig, enär, enligt kabinettspolitikens häfd och gällande öfverenskommelser, staterna af andra ordningen i allt fall äro berättigade att vara neutrala vid krigsutbrott mellan stormakterna. Förklaringen syntes mig tillika endast gagnelig för Ryssland genom det förbud den innehöll emot prisers emottagande och försäljning i våra hamnar och emot främmande truppers marscher genom landet. Då Ryssland var blockeradt, så kunde dessa förbud endast leda till svårigheter för vestmakterna, i fall fråga på allvar hade blifvit att flytta kriget till Östersjön, och neutralitetens brytande i sådant fall hade endast gifvit Ryssland en rättvis anledning till klagomål. Många trodde derföre ock att nämda förklaring bade blifvit uppgjord i bemlig öfverenskommelse med Ryssland; isynnerhet utbredde sig denna förmodan sedan, genom utgifvande af de Bergman-Schinkelska handlingarne, det såkallade familjefördraget mellan Rysslands och Sveriges regenthus, om ömsesidigt biträde af trupper mot alla eventualiteter, utländska eller inländska, hade oförmodadt blifvit offentliggjordt. Det syntes icke heller så otroligt, att konungens oro öfver den obebagliga sensation, som familjefördraget. hade väckt i landet, hade utgjort någon anledning ocn gifvit en väsentligz impuls till den särskilda allianstraktaten med vestmukterna. Äfven denna borde nemligen ej varit behöflig, då deus europeiska folkrätten och förbindelserna alla makter emellan innehölle, att om en stat orättvist anfalles, så skola de öfriga bistå densamma. Icke dess mindre antogs på riksdagen i alla fyra stånden, uppå motion at särskilda riksdagsmän, en tacksägelseadress till konungen för neutralitetsförklaringen. Efter slutad revy af sin riksdagsmannabana, berättar hr Hierta om sin kommunala, förläggareoch öfriga industriella verksamhet följande, hvari äfven omtalas den märkliga rättegången avgående Strauss bok. Bland åtskilliga befattningar af kommunal bes skaffenhet, i hvilka jag deltagit, må här nämnas: en komit för utarbetande af förslag vill Civil nattbevakniog i hufvudstaden. Denna komitö