Dagens Nyheter – 23 november 1872, sida 2

oräkneligt antal blombuketter, isynnerhet af violer, hvilka på blomsterspråket lära betyda trohet och tillgifvenhet, anlände till slottet nära och fjerran ifrån, de flesta från Frankrike. En lysande samling gäster var äfven närvarande. Bland annat märkligt vid denna fest nämnes äfven en adress, som på köpmanskårens i Paris vägnar öfverlemnades. Tre prinsar komma under närmaste framtiden att begagna sig af undervisningen vid engelska militärskolan i Woolwich. Den förste är prins Napoleon, Napoleon III:s son, den andra en japanesisk prins och den tredje en prins från Siam. Sammanstörtad grufva. Från Meldalen i Norge berättas om ett ras i Aamöts grufva, nära Throndbjem, vid hvilket tillfälle fyra grufarbetare blefvo begrafna, Utröjningen af grufvan började genast, men schaktet är så trångt, att endast 5 man på en gång der ha rum att arbeta, hvarför man hyser stark farhåga för att arbetet med utröjningen skall erfordra så lång tid, att de instängda, hvilkas jämmerrop hördes från djupet, förgås innan någon bjelp kan lemnas dem. En stor olycka har inträffat ikolgrufvorna vid Birmingham. Den 14 på morgonen stego 50 arbetare ned i Fellsall-Hallgrufvan vid Walsall, och af dessa kommo 20 upp igen kl. 9. De voro knappt komna upp förrän nedifrån ropades, att man genast skulle låta korgen gå ned, emedan de annars alla skulle drunkna. Maskineriet sattes straxt i gång och 8 3 9 arbetare fingo nätt och jemnt tid att springa i korgen innan vattnet steg dem öfver hufvudet. Enligt deras berättelse hade vattnet plötsligt strömmat ut från en gammal, nästan okänd grufgång och fyllt schaktet. 22 arbetare voro ännu nere i grufvan; de flesta af dem befunno gig ien gång, som ledde i sned riktning uppåt från schakten. De kunde icke befrias på annat sätt än att vattnet pumpades ut. En pump, som tog 9,000 litres vatten i minuten, sattes ögonblickligen i gång, men efter flera timmars arbete hade vattnet stigit ytterligare tre fot, och hoppet om att rädda de olyckliga försvann allt mera. Äfven om vattnet icke nått upp till sidogången, ha de der inspärrade dock sannolikt blifvit qväfda af den förderfvade luften. SVestas tempel. På Court Theatre i London har några aftnar gifvits en ny pjes med namnet Vestas tempel, som framkallat den högljuddaste munterhet hos publiken. Times för den 16 november omtalar också den roliga pjesen i följande ordalag: CPjeser, i hvilka åskådarne antagas vara placerade bakom scenen, har man flera gånger sett, men säkerligen har man ej bevittnat någon så uppsluppet rolig som denna Vestas tempel, som i torsdags gafs på Court Theatre och på affischen kallas, både blygsamt och lämpligt, en Sabsurdity. Under större delen af handlingen är baksidan af scenen vänd mot teatersalongens publik, som vid ridåns uppgång får rakt emot sig en annan publik, dock målad på fonden. Som sagdt, många gånger ha vi sett något dylikt framstäldt; men det så-befängdt roliga i Vestas tempel uppstår derigenom, att mr Bombazaine, till yrket lärftskrämare, hvilken fått veta, att hans son blifvit kär i teaterdirektörens dotter och gått in vid hans teater, rusar in på scenen midt under representationens gång för att afbryta spelet. . Åskådarne inne på scenen, som tro att han är en af aktörerna i det stycke, som uppföres, och som tycka att han spelar mycket lifligare än de andre, applådera honom af bjertans grund, och sedan ridån fallit, blir han entusiastiskt inropad. Den lilla farsen är mycket lustigt hopkommen och teaterdirektören och lärftskrämaren spelas ypperligt af hrr J. Hill och Clifford Cooper. Intet författarenamn står på affischen, men pjesen säges vara en bearbetning efter en svensk fars, som blifvit gifven icke mindre än 900 gånger i Stockholm. Våra läsare ha troligen redan af denna