Dagens Nyheter – 22 november 1872, sida 2

-— DN — finnes — äfven då han sjelf är fullkomligt okunnnig derom — en varm kärlek till den fana han svurit, en kraftig instinkt, som ingenting beräknar, men som drifver honorå att göra allt för sitt lands ära. Vi kalläg menskliga maskiner; vi äro det också, eftersom det ej är vår egen vilja som bestämmer våra handlingar; men den lägste bland oss kan då och då påverkas af åtminstone en mäktig impuls — begäret att finna en ärofull död. Det är allt hvad de fleste af oss kunna hoppas. Hon såg på honom med denna uttrycka fulla blick, som han observerat hos henne ett. par gånger förut — en blick af deltagande, aktning, sympati och utidran. — Ja, sade hon tankfull, under det att ex skugga öfverfor hennes charmanta anlete.; det måste finnas mycken ädelhet bland dessa män, som lefva utan hopp — lefva endast för att dö. Den soldat, som för ett par dagar sedan förde sin döde kamrat genom det stormande sändhafvet, riskerande sitt eget lif heldre än att lemna liket åt roffåglarne — har ni hört talas om honom? Hvilken ömhet, hvilken för: måga af sjelfuppoffring måste icke ha bott i denne fattige krigares bjerta! — Åhnej! Det var ju ingenting... — Ingenting! Man bar sagt mig, att han för hvarje steg under hela vägen lupit fara att bli öfverfallen: af araber, och att han lidit så mycket för att kunna bringa den döda