Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 1

— WAR B Cecil kunde icke dröja i hans närhet, så plågade honom åsynen af denne ende broder, som han ännu hade i lifvet. Han kunde icke ansvara för att ej passionerade och onda ord skulle undfalla honom, om deras sammanvaro förlängdes; ty hvarje ögonblick som förgicK, innebar för honom en förfärlig frestelse. Han kastade åter en blick på Berkeley, som satt tyst och grubblande på grafven; derpå gick han fram till honom med raska steg och lade sin hand på hans axel. Den unge mannen spratt till och darrade. — Frukta mig iote, yttrade han i mild, men mycket allvarlig ton. Jag har i tolf år bevarat er hemlighet, och jag skall ock hädanefter bevara den. Var lycklig — var så lycklig ni kan. Allt hvad jag till vedergällning fordrar af er är att ni under hela er framtid skall lefva hederligt och derigenom försona hvad ni brutit i er ungdom. Ädlare har aldrig en broder talat till en broder; och sällan har väl någon uppoffring varit större än . Cecils. Den andre såg på honom undrande, nästan förskräckt för denna högsinthet, som han knappt kunde fatta, och hvilken han dock hade att tacka för allt. — Min Gud! det kan icke vara ert allvar! Ni sjelf... — Jag skall föra det lif, som passar mig bäst. Jag är nöjd med min lott; må det vara er nog att veta. UNDER SEILDA FANOR. 8. ;