Dagens Nyheter – 20 november 1872, sida 2

UTE RR TE DFeT Ira LUHU. Innehåll. Professor Wisen räddad af teologien. Ryktet gör ea statsman af en adjunkt — Guvernörens minister. . I er ärade tidning den 8:de i denna månad är från Aftonbladet en korrespondensartikel införd om den allvarliga demonstration härvarande studenter utfört mot professorn i nordiska språken, Wisn. Jag tillåter mig att genom några tillägg göra tilldragelsen mera åskådlig. Det var ett under flera terminer ingrodt missnöje, som nu gaf sig luft. Icke blott de af hr Wis6n på de senare åren examinerade, utan äfven hans medexaminatorer hade länge klagst öfver hans examensfordringar. Dessa voro ganska måttliga de första terminerna efter hans öfvertagande af professionen; de växte i den mån han sjelf hunnit med att studera sig in i sitt ämne, och det har en längre tid påståtts, att de öfverstigit det kunskapsomfång, som han sjelf omfattat, då filosofiska fakulteten föreslog honom, den enda sökanden, till den plats han intagit. Då härtill kom, att han på ett anstötligt sätt behandlade examinanderna och stundom fördröjde begärda tentamina, kunde en demonstration mot honom icke längre uteblifva. Att denna slutligen antog en så -förmildrad form, att den i skrifvelsen till Aftonbladet kunde benämnas en seger för båda partierna, berodde egentligen derpå, att dr Sörensen, teologiekandidat in petto, blef ordförande för deputationen. Vid studenternas sammanträde den 1 i denna månad visade sig äfven någon tvekan, om det vore rätt passande att hr Sörensen deltog i deputationen ; men han förklarade då, att han fortfarande betraktade sig endast som student och man ville således icke tillbakavisa hans önskan att få tillhöra deputationen. Emellertid antages det att denna omständighet bidrog till att deputationen afslutade underhandlingen med hr Wisån utan att vara åtföljd af studentkåren. Härigenom förlorade också hela demonstrationen sin egentliga udd. Den kunde, efter denna utgång, benämnas en seger för båda partierna. Men skall den gälla som en seger för hr Wie6n, så har han derför att tacka teologiska fakulteten. För något mer än 14 dagar sedan spred sig här helt plötsligt det ryktet, att adjunkten Sjöberg ) blifvit utnämd till expeditionschef i landtförsvarsdepartementet. Ryktet rättades snart derhän, att endast en förfrågan ingått, om ban under vissa eventualiteter ville mottaga denna plats. Att detta ryktes utgångspunkt var att söka här på stället, undgick ingen. Emellertid är hr Sjöberg nu föremål för större uppmärksamhet än hittills. Vid sidan af ryktet framgick emellertid ett starkt tvifvel om dess sanning. Man vill i det längsta betvifla, att regeringen till em sådan post skulle välja en man, som icke ådagalagt någon förmåga att behandla denna tidens praktiska frågor och som i den teoretiska behandlingen af dessa visat sig bunden af en ensidighet och skumögdhet, som hindra honom att blifva annat än partiman. Från andra sidan anföres det, att någon tid efter det han utgifvit sin första broschyr för att bevisa indelningsverkets lagliga tillkomst och oomkulirunkliga beskaffenhet skulle han ha mottagit besök af någon högt uppsatt man från hufvudstaden, som uppmanat honom att fortsätta detta skriftställeri och öppnat för honom utsigten att blifva förflyttad till en mera inflytelserik verksamhet än den han vid akademien hade. Det påstås äfven, att vid det nordiska juristmötet i Köpenhamn sistlidne sommar ett förtroligare samspråk bemärkts mellan honom och, bland andra mötets svenska koryfer, äfven justitiestatsministern. Upder det man här gör all rättvisa åt hr Sjöbergs stilistiska förmåga, hyser man deremot ganska klena tankar om honom som praktisk-administrativ tjensteman, och dessa åsigter anses vara delade af hofrätten i Kristianstad. Det betraktas nemligen icke ) Författare af ett par broschyrer om indelninosverket. hvilka vå sin tid ofta cilerades af