Dagens Nyheter – 18 november 1872, sida 2

En procentsribanks öde. Til Bäjerns hufvudstad, Minchen, anlände för ett par år sedan ett fruntimmer, som snart tilldrog sig allmän uppmärksamhet. Hennes namn var Addle Spitzeder. Man egde ej fullständig kännedom om hennes förflutna lif; så mycket visste man dock, att hon en tid varit skådsspelerska och uppträdt med något eller några ambulerande teatersällskap, samt att hon gjort sig känd nära nog som en äfventyrerska. Hvad man sålunda visste var, skulle man väl tycka, just icke egnadt att väcka särdeles förtroende för hennes person. Hon var emellertid sjelf af alldeles motsatt öfvertygelse, till bevis hvarpå hon ock i Miinchen etablerade en affär, hvars framgång alltid är beroende på oinskränkt förtroende. Hon öppnade nemligen en bank. Då hon i puffande stil tillkännagaf detta, underrättade hon äfven den penningsparande och procenthungriga allmänheten, att hon mottog penningar å deposition och att hon — det var detta som på henne fäste uppmärksamheten och som utgjorde sjelfva grunden för hennes bankaffär — i ränta betalade 12 å 15 procent i månaden. Lockelsen att erhålla denna oerhörda ränta förskaffade hanne snart kunder. Småfolket i Miinchen och dess närmaste omgifningar skyndade till henne med sina besparingar — det finns godt om sparsamt folk i Bäjern — och isynnerhet lifvades invånarne i en by, Dachaur, att samla sina öfverskott i den beundransvärda banken, som deraf ock erhöll namnet Dachaurbanken. Insättningarne hos Adåle Spitzeder ökades dagligen, ryktet om hennes bank och dess märkvärdiga affärer flög med stormens hastighet utöfver det bäjerska slättlandet; bönderna skyndade att förvandla alla sina öfverMödsartiklar i klingande mynt och att insätta pengarne i Dachaur-banken. Denna singuliera bankrörelse kunde naturligtvis ej undgå att tilldraga sig affärsverldens uppmärksamhet. Det hette väl att banken, som gaf 15 proc., tog 20 sjelf, och att debet och kredit alltså skulle gå förträffligt ihop; men denna förklaring af fenomenet kunde naturligtvis för det oförvillade omdömet icke hålla profvet. Det kan ej nekas, att tidningarne i Minchen voro flata mot denna vidunderliga företeelse; anmärkningar deremot förekommo dock, men bemöttes alla med den invändningen, som då var sann, att banken fullgjorde sina åligganden och sålunda var endast en enskild affär mellan bankens egarinna och insättarne. — Det var emellertid klart att denna affär ej skulle kunna hållas uppe. Fallet har också nu kommit, till tusendetals menniskors förskräckelse. Det kom när insättarne ej längre nöjde sig med att få ut sin höga ränta, utan äfven gjorde anspråk på sitt insatta kapital. Några nekade utbetalningar föranledde anmälan till polisen, som anställde en hastig revision af bankens ställning, hvilken befanns sådan, så vidt den mycket försummade bokföringen gaf ledning, att egarinnan togs i fängsligt förvar. Detta, som väckt den smärtsammaste öfverraskning bland tusentals lätttrogne och narrade familjer, hände för några dagar sedan. I bankens kassa fanns då en summa af omkring 50,000 rdr samt ett dyrbart smycke. Bankens skulder anslås till öfver 135 millioner rdr och dess sammanlagda tillgång anses icke komma att öfverstiga 1 million rdr. Det är till största delen mindre bemedladt folk som får vidkännas förlusten. ÅocnniminnsenmtXXÅX-ÅXÅXO--—XXRzX--X———-— ORO RANE