Dagens Nyheter – 16 november 1872, sida 2

oo MWg digra moln lägrat sig öfver hans panna. Först nu öppnade han sin mun och yttrade följande få ord: ) — Min bäste hertig, råd er fru syster att icke slösa med sitt medlidande; åtminstone är icke korporal Victor, som det nu är fråga om, förtjent deraf. Han hade måst rymma från sitt land för något fult streck, innan han kom hit, det är säkert. Emellertid slåss han bra, den meriten bruka skurkar ofta ha. Hans gäst nickade, och man begynte språka om andra saker. Men det var slut med engelemannens glädtighet; under återstoden af qvällen förblef han fåordig och sluten. Hans firade syster, hans ädla, beundrade Venetia ställd i paritet med en algierisk korporal! Se der hvad som grämde honom. Om Cigarette tillhört hans eget kön, skulle han kanske med en örfil ha bestraffat henne, för det hon talat om dessa två i samma andedrag. Men när Serafen något sednare lagt sig till hvila, uttröttad efter dagens många vedermödor, glömde han snart bort den franske soldaten, för hvilkens skull han varit förbittrad, och insomnade djupt. Men Cigarette vakade i stället. Hon låg på halmen bredvid sin trogna häst, Etoile Filante, med hufvudet lutadt mot djurets hals och sin ena hand gömd i dess mabn. Hon sof ofta på detta vis, då hon var ute i fält, och hästen kunde då ligga stilla i flera timmer för att icke väcka henne. i