Dagens Nyheter – 14 november 1872, sida 1

några få ögonblick sågs han, väpnad intill tänderna, lemna lägret samt försvinna j den mörka, tysta och melankoliska natt, som herrskade i de afrikanska ödemarkerna. XXVIII Det uppdrag, han erhållit, var af den beskaffenhet att han väl insåg, då han afreste från lägret, att han endast hade en mycket ringa utsigt till att komma tillbaka med lifvet. Han skulle begifva sig till en på långt afstånd derifrån stationerad afdelning af ockupationsarmen med depescher till densammas chef; och för att kunna göra detta, måste han passera en vidsträckt fiendtlig nejd, som innehades af arabstammar, med hvilka intet slags fredsfördrag någonsin blifvit ingånget. Dessa stammar uppgåfvos vara de vildaste i hela norra Afrika. Hans kännedom om deras språk och det vänskapsförhållande, hvari han stod till visså medlemmar af deras nation, skulle föga hjelpa honom; ty deras förbittring mot fransmännen var ofantligt stor, och det påstods att alla fångar som fallit i deras händer blifvit afdagatagna på det grymmaste och mest barbariska sätt. På dessa berättelser, vare sig de nu voro sanna eller ej, tänkte emellertid Cecil icke alls, då han anträdde sin vådliga färd. Under det äfventyrliga lif han fört i Afrika hade han vant sig vid alla slags