Dagens Nyheter – 12 november 1872, sida 2

Han kunde sjelf icke lemna sitt folk; han var fjettrad vid den plats, der hans sqvadron uppehöll sig. Han gick så långt han kunde från elden, för att icke synas i mörkret. Cigarette framställde inga frågor; med denna fina takt, som karakteriserar hela hennes nation, förstod hon straxt att här icke var tid till att prata. Och hon skyndade officerarne till mötes, då de nalkades med den guldlockige engelske främlingen. Hon visste att hon hade ett medel att fängsla allas uppmärksamhet, att förtjusa alla, och hon tillgrep det nu; hon begynte dansa för officerarne. Man kan ej tänka sig en mera pittoresk tafla än denna: arm6ns dotter svängande omkring vid vakteldens fantastiska belysning så nätt, så yster, så leende, och de skäggiga soldaterna samlande sig från alla håll för att åse detta kära skådespel. Främlingens ögon fästades på henne, och han smålog så godt, då han yttrade till sina följeslagare och ciceroner: — Er intendentur är ypperlig, er ambulans är också utmärkt, och detsamma kan man säga om ert fältkök, mina herrar. Nu finner jag att ni äfven ha utmärkta skönheter i lägret. Det måste sannerligen vara ganska angenämt att göra krigstjenst i Algier. Härpå ställde han sitt tal till Fanans lilla väninna. Glädtigt, behagfullt och frimodigt komplimenterade han henne. Hon tyckte så