Dagens Nyheter – 12 november 1872, sida 1

handa tvistefråga föreligger som här i Stockholm blifvit dragen under högsta rättens pröfning. Genom det nu fattade beslutet är valet för hufvudstaden så till vida faststäldt, att tolf af de utsedda ombuden äro förvissade om att få bibehålla sina platser. Hvad deremot den trettonde, statsrådet Bergström, angår kan han icke vara alldeles säker om samma förmån, ty enligt 32:dra 3 R.-O. tillkommer hvardera kammaren att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallet derstädes, ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot hvilka eljest, till följd af denna grundlag (R.-O.), anmärkning förekommer?. Derest 1873 års andra kammare vidhåller den åsigt som 1872 års kammare hyste och lade. särdeles vigt på, så är det troligt, i fall anmärkning mot hr Bergströms behörighet framställes, att den blir godkänd och han förklaras obehörig att vara riksdagsman. De Högsta domstolens ledamöter som filat öfverståthållareembetets förtolkning af den oftanämda grundlagsparagrafen hafva, äfven de, ett damoklessvärd sväfvande öfver sitt hufvud. Riksdagen skall nemligen utse en nämd af 48 personer för att med ja eller nej yttra sig öfver huruvida omröstning skall anställas till uteslutande af någon bland Högsta domstolens ledamöter. Blir denna fråga besvarad med ja, uppgör hvar och en af nämden en sluten lista på dem af Högsta domstolens ledamöter som han: anser böra entledigas...: Får något eller några af justitieråden erforderligt antal röster emot sig, måste det eller de af konungen entledigas, men erhålla halfva lönen som pension. Att de fyra hrr justitieråd som godkänt den spritt nya tolkningen af grundlagen kunna komma att få en prickning synes icke omöjligt — det blir dock sannolikt beroende af den förseglade sedeln — såvida icke detta obehag besparas degsse herrar gerom den klokhet, majoriteten i andra kammaren hittills ådagalagt: att icke utan nödtvång företaga något steg, hvars framgång kan anses vara i någon mån tvifvelaktig. Den betänkligaste följden af Högsta domstolens beslut är att det torde framkalla ett — må vara ogrundadt— tvifvel om domstolens fullkomliga oväld och blifva angedt som ytterligare en utmaningshandske åt ett parti, hvilket visserligen ännu icke ådagalagt någon fallenhet för att hämnas, men somicke: alltför mycket borde frestas till att göra det.