Dagens Nyheter – 12 november 1872, sida 1

an, Emellertid har ni en tunga, som skulle unna täfla med Voltaires. — Voltaire? frågade Cigarette. Voltaire! åt mig se. Jag känner detta namn. Det ar ju den mannen som åtog sig och försvarade miljen Calas sak? Det var ju han som gjorde odt åt hvarje fattig stackare, som passerade ang hus? -Det var ju hans stoft, folket förde Panthon under revolutionen? — Ja, och det är också han, som verlden rtfarande påstår ha saknat både ett hjerta ch en Gud. — Tyst med dylik fåvitskhet. Han födde en fattige och försvarade der förörättade. et är mera än hvad de flesta salvelsefulla röester kunna berömma sig af, yttrade Cigatte, hvilken ansåg en midnåttsmessa i Notre ame endast för en temligen vacker coup de heåtre, men som föraktade alla kyrkor och sbekännelser. Gå till gamla gummor och I bärn! brukade hon söga med en axelckning, så ofta en prest i Algier eller Paris örsökte inverka på hennes öfvertygelse; och m jesuit, känd för sin vältalighet och föråga att omvända folk) hade, då han, anind till Afrika för att der egna sig åt misionsverksamhet, sammanträffade med Fanans äninna och bemödade sig att förändra hennes isinnade och syndiga åsigter, trots sin viga nga fått svar på tal, så att han fill sist örstummades. Alla hans teologiska spetsfunigheter, alla hans brinnande fraser, alla