Dagens Nyheter – 11 november 1872, sida 2

och hvilken erhållit tillåtelse att någon tid vistas i detta läger. — Om de icke vore sådana de äro, skulle de ej kunna lefva en dag, svarade en röst bakom honom. Vet ni, huru beskaffad denna krigstjonst är, eftersom ni dristar er att fälla dom öfver dem? Menniskor, som se döden i ansigtet för hvar femte minut så länge de andas, kunna icke vara sentimentala. De skratta kanske när vi äro döda, men de äro 083 uppriktigt och innerligt tillgifna under den tid vi lefva — se der motsatsen till det förhållande, som råder öfverallt annorstädes i verlden. Turisten spratt till, vände sig om och såg efter den man, gom talat så till honom. Det var en afrikansk jägare, hvilken, efter att ha yttrat sig, skyndsamt fortsatto sin väg och gnart var försvunnen bland soldathoparne. Cigarette hade händelsevis befunnit sig i närheten och hört jägarens ord. Hennes ögon uttryckte den lifligaste belåtenhet. — Vid alla helgon! tänkte kon; jag skulle sjelf ej ha kunnat svara bättre. Han är ändå en sann soldat, denne Bel-å-faire-peur. Och hon förlät genast Cecil allt hvad han försyndat sig mot henne. Samma deg på aftonen finna vi vår hjelte — com nu var fullkomligt återställd efter det lidande han ådragit sig vid Zaraila — sitta på litet afstånd från den eld, kring hvilken hans soldater samlat gig, och hvarvid de nu