Dagens Nyheter – 11 november 1872, sida 2

(Insändt.) Om underofficerare såsom boställsinnehafvare. Uti eder ärade tidning för den 25:te okt. finnes införd en beaktansvärd uppsats: Om Lunder-officerare och deras pensionering, hvari framhålles dels under-officerarnes värde inom armån, dels den lön och pension dem bestås, och slutligen förslag att under-officerarnes pension måtte höjas till 600 rår eller den närvarande pensionen åtminstone få tillträdas vid fyllda 45 lefnadsoch 25 tjenste-år. Hvar och en med under-officerns förhållanden bekant och icke af en förutfattad afvog åsigt mot såväl dessa som hela vårt nuvarande försvarsverk kan icke annat än på det högsta gilla de uttalanden nämda artikel innehåller och önskligt vore om vVederbörande ville tega initiativet till denna på billighet fotade förändring. Insändaren vill nu påpeka ett lagstadgande, som rörer alla med boställen hugnade under-officerare, eller dessas skyldighet att ovilkorligen sjelfva underhålla och, der så icke mera Kan ske, nybygga till boställot hörande hus, äfven om skogstillgång saknas. Med kännedom om den ytterst knappa lön under-officerarne bestås, är ju detta ett damoklessvärd för de arma synI darne, hvilket, då det en och annan gårg nedfaller, har till följd uppslukandet af de ringa besparingar, som under ett glädjelöst och ofta fullt af försakelser framsläpadt lif möjligen kunnat åstadkommas. De flesta af våra bostäder äro uppförda för öfver 100 år sedar, några på senare tider till följd af laga skiften m. f. orsaker ombygda, fertalet dock stående i sitt gamla föråldrade skick och naturligtvis mer och mindre tärda af tidens tand. En byggnad må nu vara aldrig så väl uppförd och underhållen — tiden tar dock ut sin rätt och en gång blir reparation omöjlig. Ve den som då är nog olycklig att innehafva bostället; honom ålägges utan förbarmande nybyggnad och detta, hrad boningshuset vidkommer, icke ilikhet med det gamla, utan vida större och dyrbarare med 4 rum och kök på 1!2 alns stenfot samt 6 alnar på knut m. fl. bestämmelser, dem syneinstrumenten härvidlag vanligen innehålla ; och uppgår kostnaden för ett dylikt hus, beroende på skogstillgången, tillgång på arbetare m. m. till 2 3 3,500 rår. Icke många under-officerare ega vid afgång ur tjensten detta kapital, men då finnes ett stadganile, som tilåter regements-chefen att af den afgåendes tjensteoch fardags-år innehålla hvad nödigt synes till boställets bebyggande. Detta är ju en uppenbar orättvisa, synnerligast der, oaktadt all innehafvarensg flit att underhålla husen, dessa dock blifva omöjliga vid en syn. Hvad vidkommer underhållet af sjelfva ytterhusen är derom ingenting att säga, då detta onus är gemensamt för såväl officerare som under-officerare, men orättvisan ligger deruti ett under-officern med en lön, knappast tillräcklig till dagligt bröd, är skyldig underhålla karaktärshus, då deremot regements-officerare och kompani-chefer (hvaraf de förra hafva en lön uppgående, för olika grad, från 4 till och med 13,000 rår och de senare väl i allmänhet till omkring 3,000 rdr) från sådant underhåll äro befriade. Hvarje opartisk har, tyckes mig, lätt att besvara den frågan: Är detta rättvist? Insändaren hemställer således till hvar och en som uti ifrågavarande sak kan något verka, att sådant icke försumma eller anse frågan alltför obetydlig; mycken vigt ligger deruppå icke allenast för det pekaniära, utan fastmer uti öfvertygelsen att Svea rikes under-officerare icke vore så åt sig sjelfva lemnade eter förbisedde, att ingen röst ville höja sig till försvar för deras billiga anspråk. Särskildt uppmanas den medlem af underofficerskåren, hvilken uti näst sammanträdande riksförsamling tager säte, att väcka motion, dels derom att pensionerna för under-officerare höjas eller tidigare tillträdas,