Dagens Nyheter – 11 november 1872, sida 1

som bäst voro sysselsatta med att tillaga en mustig soppa till qvällsvarden. De voro glada nu, ty, som sagdt, under nära en veckas tid hade de lefvat i saknad af det nödvändigaste. — Vackre Victor! ni förde väl våra gossars talan i dag, sade Cigarette, i det hon kom springande till honom. Hon såg i afton helt kokett ut; en liten pipa hade hon i sin täcka rosenmun, och hennes uniformsmössa satt på sned. Han såg upp och smålog. — Icke så väl eom ni sjelf skulle ha gjort, yttrado han. Ord äro ej mina vapen. — Nej, ni är vanligtvis lika tyst gom allvarsam; men när ni talar, så talar ni bra, svarade marketonterskan-Demosthenes i nedlåtande ton. För min del hatar jag tystnad. Tankar äro mycket goda frön, men om de icke utsås, kringströs åt alla håll för att finna en jordmån, der de kunna gro och bära frukt d. v. s. om man icke uttalar dem, förblifva de små, hårda, onyttiga kärnor, kom icke en själ kan smälta. Efter att ha framställt denna liknelse, utblåste Cigarette ett rökmoln. — Jag tror knappt, att den bild som ni behagat använda, tål vid att närmare skärskådas ma petite, genmiälde Cecil leende. Han tänkte just icke på hvad han svarade eller till hvem han talade. Fortfarande var han fullkomligt okunnig om den stora tjenst hen sednast gjort honom. Han tillade i likgiltig ton: