Dagens Nyheter – 9 november 1872, sida 2

— Hola! Nous vla! ropade Cigarette, då hon en dag ungefär tre veckor efter slaget vid Zaraila anlände, åtföljd af några mulåsnor, söm hvardera buro tunga bördor, och dem hon sjelf pådref (ill utkanten af ett franskt läger, hvilket sträckte sig öfver en grönskande, på tvänne sidor af höga trädbeväxta klippor skyddad, slätt. Vid åsynen af marketenterskan och de små kreaturen samt den massa lifsförnödenheter som de medförde, kommo tiraljörer, infödingar och Zzuaver i massa — dessa hade sina tält på den sida af lägerplatsen, som Cigarette först nalkades — springande från alla håll för att helsa henne välkommen såväl för hennes egen skull som ock för proviantens. Ty de voro alla hungriga, och deras lystna blickar fästades på matvarorna. Med piskan. som bon höll i handen, gjorde hon en hotande åtbörd, för att hålla dem på vederbörligt afstånd. — Sådana barn ni äro! utbrast hon. Ni knuffas och kifvas och väsnas som en hop apor kring en nöt. Gå ur vägen genast eller jag svär att ingen af er skall få så mycket som en bit bröd en gång. Hör ni? Det var egendemligt att ge, huru de lydde hennes i öfvermodig ton gifna befallning; huru dessa svartsköggiga krigsbussar, hela landets skräck, af hvilka hvar och skulle ha kunnat krossa henne mellan gina armar lika