Dagens Nyheter – 9 november 1872, sida 2

-— UID 1 lätt som vargen dödar lammet, drogo sig åt sidan, tysta och försagda. De hade låtit sig styras af henne, då hon ännu var blott sju år gammal, och då hennes nu så mörka lockar lyste såsom guld i solskenet. — ÖOuf! mumlade den ende af dem, som vågade göra något slags opposition; om ni på ett helt dygn inte fått någon föda; skulle ni ej då längta efter met, fanfan? Den ödmjukhet, hvarmed denna befogade invändning framställdes, förmildrade deras sjelfherrskarinnas lynne, Hun nickade bifallande och sade: — Jag vet, jag vet, hvad det vill säga alt svälta; jag har lefvat hela dagar på en handfull sädeskorn. Herr öfvereten. har sina fricassges och sitt köksbatteri, hvar han uppehåller sig — jo, jo, det duger! — men oss soldater består man gällan annat än gammalt, torrt, surt och mögligt bröd. Och ändå är det vi som. viana bstaljerna — eller huru? Denna anmärkning framkallade en storm af bifall från soldaternas sida. Alla kände de pu blott alltför väl, att deras behofver ofta icke blefvs så tillgodosedda som de förtjenade. — Hvar är Biribi? frågade flera af dem. Biribi brukar aldrig låta oss vänta. De här åsnorna äro ju Biribis? — Jaha, svarade Cigsrette lakonisk, i det hon slog en zuav öfver armen med sin piska, då ban kom ett af lastdjuren alltför nära och