Dagens Nyheter – 8 november 1872, sida 3

Åstio bar underråttat mig om sin plan. Försök icke att motsätta dig utförandet at vårt beslut. Det skulle icke föra något godt med sig. Det är vårt orubbliga beslut att våga det steg, som ensamt kan betrygga vår och Bernhards sällhet. Vårt mödernearf ha vi tagit med oss, Jag tog de papper, som tillhörde oss, ur din kassakista. da. Dessa papper, fortfor den beklagansvärde gamle mannen, voro värda 20,000 thaler; men jag skulle gerna ha förlorat dem och mer till, om jag blott kunnat rädda mina olyckliga barn från det öde, som förestår dem. Den betryckte fadren meddelade slutligen, att han genast sändt en hemlig polisman efter flyktiogarne till Bremen; men denne hade intet kunnat uträtta, enär Adtle och Ida voro genom särskildt testamente af sin mor tillförsäkrade den summa, de medtagit, och töljaktligen hade lagen på sin sida.(?) Flyktingarne inträffa sannolikt i dessa, dagar friska och välbehållna i Saltsjöstaden eller någon annan mormonstad. (G. H. T.) En abe-bok Insmugglad i BR land, Man påstår att läroböcker på främmande språk icke få införas i Ryssland; åt minstone veta Vi, att en ilKasan bosatt svensk, hvilken vill uppfostra sina barn på svenska, icke kunnat få in läroböcker från Sverige. Han gaf sig dock tusan på, att det skulle lyckas honom; men huru gick man då tillväga? Jo, han reqvirerade en abe-bok genom en i Nörrköping bosatt anförvandt. Denne köpte det begärda exemplaret, ref ut ett par blad och afsände dem i bref samt anmodade några bekanta att hvar för sig på samma sätt till hans ryska slägting afsända två å tre af bo kens öfriga blad. Ja, på så sätt kom abeboken till Ryssland, men nog blef den dyr för mottagaren.