stolt. Han var den mest cyniske man inom hela armån, och Hans tal och handlingar buro ständigt vittne derom; om han en enda gång betett sig såsom hyfsadt folk brukar, skulle han ha blygts för sig sjelf. Icke desto mindre visade sig nu i hang eljest mörka blick samma ljusglimt som fyrmärktes iparisgaminens ögon den gång då ban vid vaktelden mumlade; Picpon skall minnas detta. i — Om någon stule från mig, så ekulle jag skjuta ihjäl honom, sade Cigarette. — Ni skulle ge honom mat, i fall ni såge att han bungrade. Besljug icke er sjelf, Cigarette; ni är alltför ädelmodig för att kunna vara hämdgirig, yttrade Cecil. — Pytt! Det är hvars och ens rättighet att hämnas. — Det betviflar jag. Åtminstone är ingen af oss god nog till att kunna göra anspråk på denna rätt. Cigarette gjorde en axelryckning, men avarade intet. Hon lemnade vagnen och uppsökte sin häst, hvarefter hon återkom, ridande på denne, glad och frisk, eom om hon sofvit lugnt BKela natten. — Jag skall följa er med mina spahis, sade hon. Cecil tackade henne och nedsjönk utmattad på halmen i vagnen, der efterband fyra andra sjuka soldater blefvo placerade bredvid bonom och Zackrist. Långsamt anträddes färden, hvarvid några spahis med sin älskling midt