Dagens Nyheter – 5 november 1872, sida 2

Svenska nordpolsexpeditionen. Under de senaste dagarne hafva rykten varit i omlopp derom, att briggea Gladan och lastångaren Onkel Adam, som medföljde Polhem till Spetsbergen för att derstädes aflemna de för Polhems öfyvervintring afsedda förråd, antagligen blifvit i dessa nordliga farvatten infrusna tillika med åtskilliga norska fångstfartyg. Då samtliga dessa fartyg, utom Polhem, voro fullkomligt oförberedda på en dylik eventualitet, kan man hafva anledning till oro för de talrika fartygsbesättningarnes öde, äfvensom grundad farhåga, att den med så allmänt intresse omfattade Nordenskiöldska expeditionen måste anses misslyckad. En man, som bäst af alla bör vara förtrogen med och förstå att bedöma dessa förhållanden, har, på anmodan af Stockholms Dagblad, afgifvit följande uttalande i ämnet: Då don 1 november passerat, utan att man afhört h. m:ts lastbrigg Gladan, hvilken, enligt bestämda order, samma dag skolat vara åter i svensk hamn, synes det sannolikt, att detta fartyg, tillika mel det i Göteborg för den svenska polarexpeditionen förbyrda ångfartyget Onkel Adam, blifvit af naturhinder tvunget till en oförberedd öfvervintring i do arktiska regionerna, och denna förmodan styrkes ytterligare genom ott från Tromsö ingånget te: legram af den 30 oktober, att 6 der hemma. hörande fångstfartyg med tillsammans 62 mans besättning, hvilka vanligen före oktober månads ingång bruka återkomma från sia sommarfångst i Spetsbergsfarvattnen, äfven uteblifvit. Det har derför synts angeläget att i allmänna tidningarne få sammanförda alla de data, hvaraf man är i besittning, på det att såväl anhöriga till dem, som ofrivilligt nödgats stanna borta, som den stora allmänheten må sättas i tillfälle att rätt bedöma icke allenast do faror, för hvilka våra polarfarare må vara utsatta, utan äfven möjligheten för deras räddning. Briggen Gladan under befäl af löjtnant G. von Krvusenstierna och med 25 mans besättning afseglade från Sverige den 3 juli direkte till Advent bay å Spetsbergen, dit ankomsten skedde den 25 s, m., afgick sedan den 4 augusti i sällskap med Polhem mot norden med förhoppning satt i närheten af Sju öarne kunna landsätta sin innebafvinde last at boningshus, renmossa m. fl. förråd för den svenska polarexpeditionen samt att derefter få återvända hem, men bindrades3 redan vid Norsk-öarna (Spetsbergens N. V. ända) af drifis att komma längre förrän den 1 september, då de båda fartygen åter kunde fortsävta, hvarefter de den 2 inlöpte i Hinlopen Strait med Lomme-bay till destinationsort. Euligt till Norge återkomne iångstmäns utsago skulle nemligen denna plats, enär nordost-landet var genom is otillgängligt, hafva blifvit bestämd till Polhems öfvervintringsstatiop. Huruvida Gladan efter ankomsten dit blifvit infrusen eller under färden derifrån af drifis eller nybildad is stoppad, kan icke med någon viss het sägas, men hon torde icke hafva lyckats komma till vestra kusten, enär denna vanli gen ända in i oktober plägar vara isfri och således hemfärden deritrån obehindrad. Har Gladan lemnat Polhems station, medför hon utom den egna besättniogen en vetenskapsman (dr Kjellman), en konservator och 4 man af Polhems sommarbosättning, således insulles 31 man. Då Gladan icke antogs korama att besegla andra farvatten än dem, som under sommarmånaderna pläga vara isfria, är hon icke försedd med hvarken proviant, beklädnad, bränsle eller annan utredning för en Ööfverviotring. Onkel Adam förhyrdes i Göteborg för att öfverföra de förråd, hvilka Gladan och Polhem icko kunde inlasta; och som dess expedition icke torde varit beräknad att räcka längre än tre månader, lära för den omkring 12 man starka besä:tningen icke heller några vinterförråd hafva medförts. Onkel Adam iopasserade i Hinlopen den 3 september och måste otvifvelaktigt finnas i Gladans närhet. Fångstfartygen hafva vanligen ingen annan utredniog med sig än det ytterst nödvändiga och kunna icke ega något ombord för sitt uppehälle eller tin beklädnad under en vinter, utöfver det renkött och de isbjörns , ren och skälhundar, deras fångst under sommaren kana hafva inbragt. De äro dåliga fartyg, och det skydd de kunna lemna mot klimatets stränghet är alldeles otillräckligt. flvar och när dessa fartyg mött hinder för sin hemfärd, som vanliven anträdags I hörian af senfomher kan