Dagens Nyheter – 4 november 1872, sida 2

ot OY SRS med håret faddrande för vinden oförfärad störtade in midt ibland dem, utdelande till höger och venster mördande hugg. Oupphörligt riktade de sina spjut mot hans obetäckta bröst. men han gaf dem icke tid till att fullborda sina afsigter. De kände honom; de hade mött honom förut i mången het strid. Och hvarhelst den Cvackre (fransmannen, såsom de kallade honom, var med, der visste de af gammalt att det var svårt att vinna slaget. Ehuru minst tjugu af dem särskildt lagt an på att döda honom, hade han dock hittills förblifvit osårad, om man undantager ett spjutstyng i axeln, hvaraf han för tillfället åtminstone ej hade någon olägenhet. Detta raseri, som stridseifvern föder, hade kommit öfver honom; och när så var förhållandet, fingo arabarna erfara sanningen af hans kamraters påstående, att Bel-å-faire-peur hade qvinnohänder, men på samma gång jernhänder. När beduinerna hemtat sig från sin öfverraskning öfver det djerfva anfallet, slöto de sig åter tillhopa, omringande den lilla franska tuppen, hvilken de nu ansatte från alla sidor med ökad förbittning. Minsttio af dem trängdes omkring Cecil för att ändtligen nedgöra honom, och en af dem måttade i ett ögonblick då: hans uppmärksamhet var fästad på annat håll ett väldigt hugg mot hans bröst, hvarigenom hän ovilkorligen skulle blifvit fälld till marken, om han träffats deraf. Men just