Dagens Nyheter – 4 november 1872, sida 1

Högste domstolen läreri dag företaga till afgörande de besvär, som blifvit anförda mot öfverståthållareembetets fastställelse å statsrådet Bergströms val till ledamot af andra kammaren. Förra gången en likartad casus var dragen under Högste domstolen s pröfning — det var 1866 i fråga om huruvida omkring 70 personer i Upsala voro valberättigade eller icke — gaf Högste domstolen, enhälligt, om vi ej alltför mycket missminna oss, ett utslag, hvari den i fråga redan om valrätten förklarade grundlagen stadga just hvad klaganden öfver riksdagsmannavalet i Stockholm nu vill hafva, med ännu större skäl, tillämpadt i fråga om valbarhet. Detta år, då ledamoten af andra kammaren, öfverste af Schmidt, väckte motion om ändring i 19 3 RB. O. med syftemål att göra en person i statsrådet Bergströms politisktvnedborgerliga ställning — d. v. s. blott ett år mantalsskrifven i en kommun — valberättigad, afstyrkte konstitutionsutskottet motionen derföre, att det ansåg grundlagens nuvarande stadgande: att en person bör ha varit längre tid bosatt inom en kommun, så att ham hunnit lära bättre känna dess förhållanden — vara ändamålsenligt. Om koustitutionsutskottet hyst samma åsigt angåeude betydelsen af 19 3 R.O., som öfverståthållareembetet i sitt utslag å hr Hultgrens besvär uttalat, skulle det naturnödvändigt ha utlåtit sig rörande frih. af Schmidts motion sålunda: att som hvad motionären åsyftat redan finnes i nämnde stadgadt, så hemställer utskottet att motionen må förfalla. När det utlåtande, hvari konstitutionsutskottet afstyrkt utstrykandet ur 19 R.-O. af det der stående valbarhetsvilkoret: att ha minst ett år näst före valet egt vwvalrätt, föredrogs i första kammaren, stod ingen enda ledamot af densamma upp för att profr EEE nr a ra RA NR