Dagens Nyheter – 2 november 1872, sida 1

mn 493 ma niogen. Han visste att den vaksammaste skildtvakt i hela hären icke kunde mäta sig med Flick-Flack, när det gällde att på afstånd upptäcka en fiende; ty pudelns instinkt var i detta afseende ofelbar. Vår hjelte varseblef genast molnet söderut och fästade derpå sina blickar, under det-att hunden fortfor att morra. Hvad betydde detta moln? Var det en fårabjord eller blott en morgondimma, som rörde sig framåt mot lägret? Han betraktade det en stund; derefter kände han sig öfvertygad om hvad det var, och i nästa ögonblick lät han allarmsignalerna ljuda öfver lägerplatsen. De obeväpnade krigarne väcktes genast ur sin slummer och skyndsamt och tyst gjorde sig enhvar stridsfärdig — några få minuter voro i allmänhet tillräckliga för dessa trupper att bereda sig på fiendens anfall. Fransmännen voro inalles blott femton hundra man eller deromkring — deras styrka utgjordes af en enda sqvadron jägare, två bataljoner zuaver, ett mindre antal tiraljörer samt några turco3, och de hade intet artilleri. Emellertid kan man säga att denna lilla styrka utgjorde den Algieriska armens blomma. Men huru underbart hastigt de än uppställde sig i slagordning, skedde det dock ej nog fort, för att icke detta vidunderliga krigamoln, gom nalkades dem med öfverzaturlig snabbhet, skulle komma öfver dem alltför tidigt. Det var ett brak, som om klippa kastats