Dagens Nyheter – 1 november 1872, sida 1

4 vr SSE 0 ST grefve Manderström följande, som ådagalägger huru stora skäl inbyggarne i Slesvig och Holstein hade till missnöje med den danska styrelsen: Hertigdöreet Holstein borde sättas i besittning af de allmänra frioch rättigheter, hvilka kommit konungariket Danmark till del, nemligen associationsrätt, religionsfrihet, fri press och allmän undervisning — hvilket allt icke skäligen kunde förvägras, när en gång hertigdömet befunne sig i ett med en slutlig organisation sammanhängande normaltillstånd. Ett råd, hvartill danska regeringens heder bjuder henne att lyssna och som hon i handling ovilkorligen måste följa, såvida bon för uppgörelsen af tvistigheterna med Tyskland vill pårikna de för henne vänskapliga makters bistånd, är framför andra det. att icke med konungariket inkorporera, Slesvig ), samt vidare att åt detta hertigdömes tvenne nationaliteter, den danska och den tyska, bereda en fullkomlig likställighet, särdeles shvad angår rättigheten att efter bebog använda hvilketdera som heldst af de begge epråken. Slesvigs provinsiela autonomi synes tillräckligt betryggad genom vidmakthållandet af.hertigdömets särskilda riksdag; men denna borde utrustas med deliberativ rösträtt i alla till dess ompröfning hörande mål, äfvensom i hvad angivge kbertigdömets specialbudget; den borde likaledes berättigas att granska sin finansförvaltning. Samtidigt härmed skulle hertigdömet erhålla en ny vallag, som, stödd på en större harmoni med de i konungariket gällande principer, tiliförsäkrade Slesvig en verklig representation af dess invånares intressen. För öfrigt skulle tegeringen ega rit att upplösa slesvigska riksdagen, — Likaledes vore nu limpligt att sätta detta hertigdöme i besittning af de konungarikets invånare redan beviljade civila och andliga friheter, isynnerhetassociationsrätten, religions-, press: och undervisningsfriketen, und:r det man tillika å andra sidan afskafrade de undantagslagar, hvilka, med anledniug af de, genom inhördeskriget uppkomna cgendamliga förhållanden, jemte den dermed förknippade fortgående agitationen, blifvit framkallade, men hvilkas vidmakthållande. ej längre kunde försvaras, sedan ett normalt tiilstånd blifvit åt landet återvonnet och af de enropeiska makterna garanteradt. Dessa teformer äro af största vigt, och man kan icke nog tillråda danska regeringen deras genomtörande, aldra, heldst derigenom makteraa. skulle sättas i tillfälle förklara, att sdan konungen af Daänmark väl uppfyllt ålla fina, med binseende till Slesvig åren 1851 och 1852 gifna lötten, någon: ytterligare inblandning i detta hertigdömes angelägenheter från tysk sida ej kunde förframtiden medgifvas. , I en depesch af den 29 decomber 1861 till äå, efter grefve Platen till London förflyttade grefve Wachtmeister, anför grefve Manderström att svenska regeringen ånyo hos den danska yrkat på lämpligheten af att, så snart förhållandena med Holstein blifvit definitivt ordnade, de reformer, gom kunde synas nyttiga och billiga, proprio motu medgåfves till förmån för h. danska m:ts undersäter inom Slesvig.4 I flera påföljande depescher, ämnade att delgifvas engelska, ryska eller preussiska kabinetten, upprepas svenska regeringens åsigt att danska regeringen icke eger med konungariket. Danmark införlifva hertigdömet Slesvig, och att den är skyldig åt dettas tyska inbyggare medgifva samma frioch rättigheter som de slesvigska undersåtarne af dansk härkomst — något, hvarom förenämda kabinetter äro med det svenska fullkomligt ense. Och i depesch af den 30 december 1862 till svensk-norska ministern i Petersburg lofvas att Yvi ingenting. skola försumma för att försöka afhålla Danmark från hvarje ytterligt stegX. (Forts.) ) Detta företog sig danska regeringen tndock något längre fram, och just den åtgärden ledde till krigsutbrottet 1863.