Dagens Nyheter – 31 oktober 1872, sida 2

afslutandet af ett kontrakt fordras tvenne solventa partier; men påfven är insolvent, och om man skulle ha för afsigt att på allvar russificera Polen och Litthauen, så kan detta sko kurian föratan. Åre Ar a rå ra rr re ae rn nå 0 0 Londons köttmarknad. Den engelska tidningen Daily News har nyligen meddelat en längre uppsats om Londons köttmarknad. Deraf framgår, att den stora mängd kött London behöfver till en stor del tillföres i slagtadt tillstånd, och tidningen förordar att all utländsk gödboskap, som införes till England, för framtiden måtte slagtas i den hamn, derifrån densamma utskeppas, och köttet derifrån föras till London och de andra stora afsättningsorterna. Detta sätt att gå tillväga skall, enligt tidningens förmenande, också ligga i de utländska kreatursimportörernas in tresse, ty bandeln blir derigenom långt geäkrare för dem och förbunden med mindre risk, än den hittills har varit. Om denna anordning emellertid är i både Envgland3 och de köttutförande ländernas intresse, tyckes det ligga nära till hands att de länder, som icke ligga alltför långt bort från den engelska verldsmarknaden, kanske kunde gå ännu ett steg längro och sjelfva slagta djuren, innan de utföras. Isynnerhet under den kallare årstiden, höst och vinter, då kroaturen otta lida mycket af öfverresan, måtte väl köttet kunaa förvaras de dagar resan varar, om det vore iopackadt på lämpligt sätt och man genom is eller kanske asoptin sökte att skydda det. Vid svenska landtbruksakademiens senaste sammankomst förekom till öfverläggning en fråga, som eger nära sammanhang med den förevarande, nemligen följande: Huru betala sig uppfödning af ungkreatur samt gödning af sådana och äldre boskap i jemförelse med hvad afkastningen kan blifva vid vanlig mejerihushållning? Under den hiäröfver förda diskussionen bekräftade öppet två talare, hrr Juhlin-Dannfelt och statsagronomen Nathorst, hvad som länge man och man emellan varit förspordt, nemligea att den från Sverige bedrifna exporten af gödkreatur, genom det eätt på hvilket kreaturen under sjötransporten b2handlas, faller under rubriken: djurplågert, hvarigenom djurens egaro tillskyrdas en stor och oförskylld förlust. Så mycket mera skäl hafva äfven svenska dijuregaro och exporterande djurgödare att fästa uppmärksamhet å ofvan nämda tidningsuppsats, af hvilken vi här meddela följande utdrag: Från Aberdeen, som ligger på Skotlands nordöstra kust, föres årligen till London en gtörre mängd kött och i allmänhet af bättre beskeffenhet än från någon annan traktiStorbritannien. Man beräknar att i Abordeenshire årligen gödas 42, 000 st. kreatur, hvaraf omkring 7,500 st. åtgå till den ständiga platsförbrukningen, andra 7,500 gändas till London i lefvande tillstånd, större delen på jernväg, och resten, 27,000 st., slagtas i Aberdeen och derifrån sändes till London och andra stora städer i form aft kött. Vigten häraf anslås till 8,500 tons (omkring 17 millioner skålpund). Värdet af all dan boskap, som lefvande eller slagtad föres till Loudön, uppgår till mer än 14,400,000 rdr. Härtill må ytterligaro läggas öfver 1 million rdr, för värdet f hudar, talg och affall efter de 27,000 kreatur, som Blagtas i Aberdeen. Man scr häraf att på en ort, der jordbrukarne och kreaturshandlarne hafva valet fritt mellan att sända kreaturen iefvande eller slagtade till London, slagtsr man hemma mycket öfver la af all boskap och sänder den såsom kött till förbrukningsplatsen. Det visar sig ock att handeln med slagtadt kött oupphörligt tilltager, under det att försändningen af lefvande kreatur deremot aftager, och all utsigt är för handen att handeln med lefvande boskap mellan Aberdeen och London snart skall inskränka sig till att I något gödboskap sändes till den storr juldjur-utställningen och några få kreatur under dena hetaste delen af sommaren. Detta faktum är af stor vigt, ty då kresturshandlarne i Aberdeen finna sin fördel vid att aslagta kreaturen bemma, hvarför skulle då icke äfven införd utländsk boskap med fördel kunna slagtas i utskeppningshamnen och köttet derifrån föras till städerna inuti landet, på samma pätt ! som kött nu föres från Aberdeen till London? Om en sådan anordning vidtoges, skulle all den osäkerhet, hvaraf handeln med utländsk boskap nu lider, vara undsanröjd. Under nuvsrande förhållanden kan det hända, att en utländsk kreaturshanodlare t. ex. i Slesvig och Holstein får höra, att förbudet mot införsel af boskap från Tyskland till Storbritannien är upphäfdt. Han köper derför en hjord boskap, som han sänder till England, men då kreaturen framkomma till engelsk hamn, är måhända förbudet ånyo gällande — ett fall, som nyligen inträffade. Följden häraf är den, att en sådan affär blir alltför riskabel och osäker, för att någon skall inlåta sig derå, och kreaturshandlaren skickar derför blott en laddning någon gång, då han har utsigt till att kunnas göra en god affär på den. Men om det blefve allmänt bekant, ztt alla utländska kreatur borde slagtas på landstigningsorten, skulle dat ligga i de utländska kreatursbandlarnes intresse att skicka riktigt fota och goda kreatur, så att köttet kunde uppnå högsta pris, och det skulle ligga i de olika jernvägsbolagens intresse att draga försorg om anordnande af asäöraglilda tår för att hafardra kättot nå