Dagens Nyheter – 30 oktober 1872, sida 1

alt undvika att bli belönad för sin tapperhet. Skälet är detta: han har en god karakter, han är er oinskränkt tillgifven och vill icke bli er förman. Skulle jag gå om honom? sade han vid ett tillfälle åt mig. Nej, förr tar jag mot prygel femtio gånger, om det behöfs. Han är en högättad man, och jag en bastard som kommit till verlden i något eländigt kyffe. Jag är skyldig honom mera än jag någonsin kan betala, och heldre än jag förolämpar honom genom att låta dem tilllägga mig en högre rang än han har, skall jag döda sjelfva generalenX. Derför gör honom icke alltför skarpa förebråelser för det han expadierat denne spabi. Han håller så mycket af er. — Ja, i sanning! Gode Gud, hvilken sjelfuppoffring! Picpon sneglade på honom; derefter gick han afsides och begynte lära Flick-Flack att skyldra gevär, hvarvid såsom vapen användes en qvast med långt skaft. — När allt kommer omkring, hade Diderot rätt i sin verldsåskådning, sade Cecil till sig sjelf, under det han några minuter senare passerade kaserngården, för att uppsöka orostiftarep Rake. Art döma efter min erfarenhet, framkallar civilisationen visserligen allt slags komfort och lyx, men jag är frestad att tro att den i samma mån dödar menniskornas ädlare egenskaper. Individualiteten förgväfves genom civilisationen, medan egoismen stära