Dagens Nyheter – 26 oktober 1872, sida 1

nom; så uteslutande upptogs han af tanken på att han, en simpel korporal vid algieriska kavalleriet, på grund af gällande lag nu i sjelfva verket var en pär af Eagland. Alla menniskor, som gingo förbi värdshuset, sågo förundrade på honom; ty hans ställning, hans min och blick buro vittne om en minåre vanlig sinnesförfattning, men han gaf icke akt härpå, han hade glömt hela Algier och de tolf år han vistats der i egenskap af fransk soldat. Han såg blott med sia själs öga de grönskande öngarne och de höga, majestätiska skogarne derhemma vid fäderneslottet; han kom icke ihåg något annat än att han, ban allena, var den rättmätiga herren öfver Royallieu. . Utan att sjelf veta deraf, steg han upp och aflägsnade sig långsamt från värdshuset, hållande i sin hand den engelska tidningen. Han gick och gick, ideligen grubblande på ett och samma ämne, så att han slutligen kom utom s:aden. Visserligen fann han förlusten af sin höga rang och dermed förenade lyckliga lefoadsvilkor ganska nedslående; men hvad som i synnerhet smärtade honom, det var att han nödgades afstå från tillfredsställandet af en önskan, som aldrig varit lifiigare hos honom än just nu, nemligen att få återvända till gina gamla bekanta och umgängesvänner samt öfverbevisa dem om att de misstagit sig, då