Dagens Nyheter – 26 oktober 1872, sida 1

Stockholms-Nyheter, Lördagen den 26 oktober 1872. Årets 300:de dag. Återstå 66 dagar. Namn: Amandas (latinskt mansman den älskvärde), biskop först i Utrecht, sen i Strassburg, utmärkt lika mycket för sjelfindighet som ett fromt lefverna. Han afled 661 vid 90 års ålder. Märkliga händelser den 26 oktober: 73: afled skriftställaren och erkebiskopen Laurentius Petri. Laurentius Petri, den förste lutherske erkebiskopen 1 Sverige, var son af en smed i Örebro och töddes derstides 1499. Han hade tillika med sin äldre broder Olaus begifvit sig till Tyskland att studera i Wittenberg, der de blefvo bekante med Luther och hans lira, hörde således till de förste och varmaste anhiängarne af hans reformation. De promoverades båda till magistrar å 1518 och återkommo till fäderneslandet 1520, just vid tiden af Siockholms blodbad, der de voro nära att öka offrens antal. Gustaf Wasa lärde känna dem och insåg hvad nytta han kunde draga af deras nit, lärdom och oförskräckthet för alt i riket införa lutherska läran. Isynnerhet var den yngre, Laurentius, hans gunstling, och han gaf honom härpå det omisskänneligaste bevis, då han befordrade honom, den 32-årige mannen, till den högste inom hans stånd. När konungen af en deputation från presterskapet blifvit underrättad om valets u!gång, bekräftade han det genast. Invigningen försiggick i Gråmunkekyrkan, nuvarande Riddarholms , der konungen sjelf till honom öfverlemnade biskopsstafven. Ceremonlien förrättades af biskop Sommar i Strengnäs. Den egde rum eöndsgen före Michaeli år 1531. Gustaf bedrog sig icke i sitt val. Den nye erkebiskopen visade alltigerom samma värma, samma frimodiga verksamhet för den evangeliska liraas spridande, som först ådragit honom Gustafs bevågenhet, och han utmärkte honom också på allt gätt, gaf honom en lifvakt af 50 soldater, på det han icke måite sakna den yttre aktning, zom den vid de katolske prelaternes makt vanda menigheten så gerna fäste vid skenet, hvilket hon ännu ej förstod skilja från verkligheten, och förskaffade honom en brud af sin egen slägt, Elisabeth Mathei-dotier, konungens kusin. Laurentius, som i sin kraf:fu!laste ålder blifvit upphöjd till erkebiskop, innehade denna plats i 42 år, under siu långa embetsutöfning vittne till den läras allmänneliga utspridande, för hvars sak han stridt och verkat, och till de skifcen, som öfvergingo konungahuset; ty det blef hans lott att sätta kronan icke blott på Erik XIV:s, utan äfven på Johan III:s hufvud, sedan ban sammanvigt deras fader vid de två gemåler, hvilka skänkt honom båda dessa söner. Han bär med skäl hederstiteln af nordlandens apostel och evargelist. Han var en af sin tidå störste stilister och skriftsvällare i Sverige. Han har författat en Svensk krönika, som dock påstås endast vara en omarbetning sf broderns, en Postilla, ea Psalmbok, hvarur flere psalmer iro upptagna i 1695 års psalmbok, en Undervisning om nattvardens begående, den Svenska kyrkoordningen, jemte en milingd andra skrifter i enahanda syfining, och har till största delen öfversatt bibeln.t 5: inrättades bildningscirkeln i Stockholm, den första i riket, hvartill iden utgick från två handtverksgesäller, Triägård och Renhult. —— Söndagen den 27 oktober 1872.