Dagens Nyheter – 25 oktober 1872, sida 1

H. operamn. Flygande holländaren. Heine söger någonstädes: hvad musik är, veta vi icke; men vi veta hvad god musik är, och hvad dålig musik är veta vi ännu bättre. Den som emellertid ännu ej fått riktigt reda på den sistnämda arten tillstyrka vi att höra den flygande holländaren, som utan tvifvel snart skall komplettera hans insigter i den vägen, Dock, med dålig musik mena vi ej den triviala, den medelmåttiga sorten, som verkar narkotiskt ; dertill har Wagner gjort för mycket buller i verlden. Naturen har skänkt denne kompositör utmärkta gåfvor, hvars rätta användahde deck förblifvit honom en hemlighet, och sällan har man sett snillets skatter falla i mera tafatta händer. Wagner liknar en karaibisk höfding, som kommit öfver drägter ur den civiliserade verlden och paraderar barbent och barfota i en lysande generalsuniform med epåletter och ordnar, och en nattmössa på hufvudet, samt anser sin sålunda utstyrda person representera ett non plus ultra af prakt och värdighet. Man kan i korthet reducera Wagners brister till tvenne: det felas honom formsinne och smak; och der dessa ledstjernor saknas, får man upplefva vidunderliga ting. Dertill kommer ock, som det synes, en panisk skräck för att falla i det vanliga, och en mani att vara ultraoriginell, hvilket gör att han ständigt skjuter öfver eller under målet, helst då alltsammans uppbäres af en mer än loflig ejelfförgudning. Ten klart flytande stilen, de musikaliska meningarnes välordnade disposition, sparsamheten med skarpa dissonanser och med instrumentlarm — allt detta skyr han som pesten för att tillskapa ett aflagt regellöst tonsvall, svulst i uttrycket, öfverlastning af medlen. Förminskade septimackorder, kromatiska skalbitar, basunskrällar och pukhvirflar rasa om hvarandra som irrblozg, och det ser ut som hade alla hans noter blifvit kommunister och grassera på egen hand förutan ordning och tygel. Men snille (om man så får kalla W:s begåfning) förblir alltid snille, och diamanten glänser hvarthelst den kastas. Äfven i dessa vilda öknar finnas oaser gom ega friskhet och behag; skada blott att man med så mycken vedermöda måste arbeta sig fram till dem. Lohengrin är erkänd såsom W:s bästa musik och innehåller verkligen många vackra partier, ehuru äfven den laborerar med de bekanta oformligheterna. Äfven i Rienzi finner man åtskilligt af We I on RN RR KK TRES AÄRRENAEN VURS ENE SS REN LR RR I RTL SA NR RR