Dagens Nyheter – 24 oktober 1872, sida 2

— 400 — vara lycklig utan rikodom, så länge man är ung. Han tystnade för ett ögonblick, men återtog derefter med feberaktig häftighet: — Ja, jag var lycklig ända tilldess bon kastade sina ögon på mig, Hvyarför lät hon mig icke vara i fred? Hon håde ju redafi i sina gyllene nät fångat så många andrå — ädlingår och furstar och poeter och militärer. Hon Herrskade i ett rike, som räknade en hel mängd undersåter; hvarför skull hon då utse till offer en man, Bom egde ingenting ånnat än sin konst och sin ungdom, samt stjäla ifrån honom dessa. Qvinnorna äro så omättliga, sör Hi; om de också egå Köla verflden, få de ingen ro, om en enda mygga sväfvar fri i luften, oåtkomlig för dem. Det var just det år, då mitt nämn först blef kändt, som jag sarimänträffade med Henne. Den konstälskande allmänheten beogynte nu mycket välvilligt tala om mig; genom den lilla tafla, som franistållde armåns dotter, Cigarette, hade uppmärksamheten fästats på min talabg. Ack, Gud! jäg såg mig redan i andänom stående på ärans höjd! Nåväl, hon skickade efter mig, för att jag skulle måla hennes porträtt, och jag kom. Jag kom och målade henne sågöm Cleopatra — på hennes egen begäran. Ah! det var ett ansigte för en Cleopatra — ögon eo bränna er ungdom till döds, läppar, som med sina kyssar förblindå er heder. Ett ansigte — min Gud, så skönt! Hoi hade föresatt sig att