Dagens Nyheter – 23 oktober 1872, sida 1

riet frih. C. G. Oxenstjerna förtjent af sitt förord. Stadsfullmäktige i Karlshamn yttrade den 6 september att flere af de sökande voro fullt lämpliga till tjenstens bestridande, men ansågo sig icke kunna åt någon särskild lemna förord. Kommerskollegium studerade dessa handlingar och upprättade derefter ett förslag, att öfverlemnades till regeringen. Förslaget upptog i första rummet generalkonsuln i Algier F. Rouget de St Hermine; i det andra, konsuln i Barcellona, Bernhoft och i det tredje, t. f. notarien i kommerskollegium, C. A. Titz. Kollegiet anförde icke några motiver för sitt förslag. Man är således hänvisad till gissningarnes fält. Om man skulle gissa, att kommerskollegium uppfört hr Rouget å första förslagsrummet, derför att han är så gammal som bortåt 70 år; att han är så hygglig och förekommande som någon fransman; att han varit militär och derför konvenerar ryska generalguvernören; eller att hans ansökan först inkom ! Men ingen af dessa grunder synes inför ett välvist kollegium kunnat hafva giltighet såsom öfvervägande merit till en plats med temligen mycket expeditionsgöromål och många tillfällen för en i handelsoch sjöfartsärenden välbevandrad man att gagna sitt land. Kanske kommer man sanningen närmare om man gissar att kollegium gått någons önskan inom regeringen tillhanda att bereda hr Rouget en lönande reträtt, sedan det blifvit fråga om förändring i den algieriska konsulsposten. Men hr BRouget har ju inga rättmätiga anspråk på en sådan reträtt, utan bör tvärtom anges vara staten stor tack skyldig, derför att han utan egen förskyllan eller värdighet för 11 år sedan erhållit en befattning, som varit temligen inbringande. Den konsideration, som vid hans förordnande dertill gjorde sig gällande, borde icke hafva dragit en ny tillämpning af konsiderationssystemet med sig, och här. gafs ju, enligt Stockholms och Göteborgs handelsnämders enstämmiga vitsord, ej anledning att antaga såsom ett axiom att om Herren gåfve hr Rouget ett nytt embete, dervid ock skulle följa förmågan att bättre än medsökande förvalta det.