Dagens Nyheter – 22 oktober 1872, sida 3

j tande valmäns kommunalutskylder. I år ans såg man sig emellertid ej behöfva detta, hvilket åter hade den obehagliga följden, att en kandidatens vän, genom hvilken transaktionen förut i all stillbet bedrifvits, en afton på stadskällaren osh i stort sällskap af en valman, gom dentia gång häftade mer än lofligt — på tungan, öfverraskades med den i så måvgas närvaro högeligen besvärande frågani Höör påå! A de herr-errn, so-om beta-ta-talar skattera-kattera i då är ock-kså! Tacksam åhörare. Kort före gudstjonstens början stod en landtprost vid sitt ) öppna fönster och rökte gin morgonpipa. Det J hade varit oväder under natten och regnade ännu. En bondbustru gick förbi prestgården. -— Go morren, kära mor, helsade den högÅ vördige, hvart skull ni gå i ett sådant väder? — Åh, jag tänkte bara gå i kyrkan, svarade gumman: jag har inte fått en blund i ögonen på hela oatten, och nu tänkte jag att få ta mig en liten lur under predikan. Bevisliomen 1 preussiska krigsministeren är för värvarandeo ifrigt sysselsatt med att genomgå räkningarne från kriget 1870—71. Intet utidgår dess uppmärksamhet. Så t. ex. har grefve Moltke nyligen blifvit uppmanad att inbetala ett belopp till statskassan, som denna genom ett misstag kommit att utbetala för honom. Under kriget tillsändes nemligen chefen för generalstaben ett par skålpund snus, hvarför stätskassan debiterades med 1 thaler 10 sgr. HRevisiönet har nu anmärkt, att staten icke är förpligtad att betala generalernas snus och ålagt fältmarskalken att återbetala beloppet: En teattröpisod i San Framelsco. På lteatern Los ÅAngelös i San Francisco bar en tilldragelse nyligen egt rum, som utan tvifvel är ensam i sitt slag. En ballet uppfördes; och hela balletpersonalen bofann sig inne på stenen, då man plötsligt hörde åskknallar, hvilkas häftvighet antydde, att ett starkt åskväder drog öfver! staden, Ett ögonblick derefter rörde .sig en af de vackraste och mest firade dansöserna i gratiösa pas bort öfver golftet i en selodans, då plötsligt ett fruktansvärdt åskslag skakade hela byggnaden. Inom ett ögonblick syntes såväl scenen som åskådareplatsen uppfyllda af en blåhvit, elektrisk old, och en åskstråle slog ned och ka stade dansösen till marken, der hon blef liggande ttsträtlt utan att gifva något lifsteoken itrån sig. Den förfärliga dödstystnad, som ett ögonvlick hade rådt bland åskådarne och teaterpersönalen, efterträddes nu af en obeskriflig förvirriog med skrik, larm och spriog fram och tillbaka, medan et stor del af åskådarne svimmäde oöh salen uppfylldes af en stark svafvellukt. Då det visade sig, att åskstrålen icke hade antändt, och då ovälret så småtiing om aftog, inträdde snart åter lugn, och puz bliken blef nu sittande gvar för att erfara, huruvida åskstrålen hade dödat dansösen, som burits tt af en tillskyndade läkare, eller om hon kunde räddas. Jfter en fjordedels timmes förlopp meddelade läkaren för åskådarne att dansösens hjerta ännu slog, och kort derefter erfor man, att hennes medvetande återvändt, en underrättelse, som mottogs med otaliga cheers, medan mai ytterligare visade sin sympati för konstnärinnan genom att på stället föranpstalta en insamling för henne bland åekådarne,; hvarvid nom loppet af 10 minuter inflöto icke mindre än 1,200 dollar, Följande dag blef teaterbyggnadens tak försedt med 6 åskledare. STORIES VERA