Dagens Nyheter – 22 oktober 1872, sida 3

Ombyte förnöjer. En landtbrukaro hade i sitt stall två hästar vöh tiå ökar, livilka han ansåg ej Värda ens det foder han måste föda dem med. Då han icke hade tid att sjelf besöka kreatursmötet i staden, anmodade han en af sina bekarta, som ämnade sig dit, att taga med do båda hästarne och antiogen sälja eller byta bort dem. Jen annan af sina bekanta lemnade han i uppdrag att förfara på samma sätt med oxarne, Den gode landtbrukaren hade just vändt sig till rätta personer, ty redan påföljande dagen hade de båda ombuden afslutat en god affär för honom: Den ene meddelade honom nemligen att det visserligen varit omöjligt utt sälja hästarne, men att han med en mellangift af endast 80 rdr utbytt dem mot ett par utmärkta oxar; och den andre berättade att han varit lycklig nog att utbyta de dåliga oxarne, som knapt bestodo af annat än skinn och ben, mot ett par duktiga hästar, och detta med endast 50 rdr emellan, -Om man nu erfar att landtbrukaren, då de bortbytta kreaturen heomfördes,: i desamma igenkände sina egna, kan man lätt tänka sig den glada min han gjorde vid denna goda affär. Rasande förargligt. I en af våra Llindsortsstäder lära under några år, i allsköns hemlighet törstås, ganska skarpa valagitationer bedrifvits, deraf bland andra metoder den säkra begagnats att vederbörande betalt eljest röstberättigade, men för tilltället hät