Dagens Nyheter – 22 oktober 1872, sida 2

stackars unge mannen; artist i Paris och egande ett ovanligt snille samt en hög, idealisk verldsuppfattving, hade han i ett olyckligt ögonblick af förtviflan störtat sig med alla sina talanger, mvd all sin etora bildning, sina ädta tänkesätt och upphöjda sträfranden uti det helvete, som kallas afrikansk krigstjenst; och nu låg han här dödligt sårad, en simpel soldat, glömd sårom vore han reden nedsänkt i sin graf. — Revyn har nyss slutat; och efterzom jeg sålunda fick en stund ledig, kom jag: hit för att möjligen kursa vara er till någon tjenst. Se här hvad jag modför. Ni med er konstnärsande.skall säkert finna er välaf att se på dessa. Cecil talade i uppmuntrande ton, ehuru han sjelf icke hyste något hopp, ty han kände att ingen möjlighet fanns att rädda Lon Ramonsg lif. Och när vännen försökte att svara honom, bjöd han honom med en mild åtbörd att tiga samt lade framför honom på täcket några persikor och en bukett af vackra, doftande blommor. Soldatens ansigte ljusnade, en innerlig förtjusning afspeglade sig deri; hans läppar dars rade, och han. utbrast: — Ack, Gud! när jag inandas derna vällukt, tycker jag mig åter vara i mit kära Frankrike! Cecil sade inger ag; hen lado endast blommorna i jön rjukes hand. Cigarette såg han ej;