Dagens Nyheter – 22 oktober 1872, sida 2

Några ögonblicks tystnad inträdde, hvarunder den döendes mörka ögon med välbehag hvilade på de sköna blomstren och hans torra läppar syntes törstigt insupa deras doft. — De äro vackra, yttrade han slutligen med matt stämma. De påminna o:s om vår ungdom. Huru fick ni dem, min vän? — Ni har inte mig att tacka för dem, svarade Cecil hastigt. Det är hertiginnan Corona som skickar dem till er. . Hon har sändt stora gåfvor till de sjuka soldaterna — viner, frukter och blommor i öfverflöd. Tack vare henne, skola dessa dystra rum åtminstone för någon tid blomstra såsom trädgårdar; och de yppersta europeiska viner skola släcka er törst i stället för de eländiga drycker som hittills beståtts. — Hon måste vara mycket god, denna dam, mumlade L6on Ramon. Men jag är otacksam... Cigarette här, hon har också varit god mot mig, öm, välvillig. I dag har jag verkligen för första gången nästan icke saknat er. Cigarette, som hittills förblifvit orörlig, sprang nu plötsligt upp och blickade på Cecil, i det hon gjorde en axelryckning; en het rodnad ver utbredd öfver hennes kinder. Hon hado tagit för afgjordt, att Bel-å-faire-peur denna dag af gin tjenstgöring skulle hindras från att besöka sin vän; annars hade hon aldrig kommit dit. Hon hade känt sig lycklig, medan kona uppoffrade sig sjelf, medan hon satt hela dagen i det bedröfliga sjukrummet, sjungande för den döende krigaren; och nu var det första