Dagens Nyheter – 22 oktober 1872, sida 2

Stockholms stadsfullmäktige sammanträdde 1 går afton å Stora börssalen, hvarvid följande ärenden diskuterades och afgjordes: Beträffande en af Stockholms magasinsaktisbolag gjord ansökan om tillstånd attfå, enligt upprättode ritningar, å tomterna nr 1 och 2 i qvarteret Glasbruköt., mindre uppföra en större magasinsbyggnad samt om reglering af tomternas sränslinie mot Stadsgårdshamnen genom afstyckning från desamma af ill8 avadratfot — öfver hvilken ansökan öfverståthållarocembetet infordrat stadsfullmäktiges yttrande — beslöto fullmäktige till svar den erhållna remissen förklara sig medgifva den föreslagna regleringen, under förutsättning att derigenom icke några ersättningsanspråk ställas på staden. Som frågan om rätande af qvarterets gränslinie icke är oskiljaktigt förbunden med byggnadsfrågan, ha fullmäktige ej utlåtit sig angåonde den senare. Frågan om Stadsgårdskamnens erdnande genom anläggning af en magasinsgata forekem härefter till behandling. Rörande denna fråga väcktes af hr Lindhagen vid fullmäkti. ges sammanträde den 1 december 1871ett förslag, hvilket sedan af beredningsutskottet hävskjutits först till en för ändamålet tillsatt komite och derpå till drätselnämden i och för yttrandes afgifvande. BSåväl komiten som nämden ha nu uttalat sig för förslaget, som utgår på att genom utfyllning göra kajplanet 220 fot bredt, af hvilket plan de 1200 fot som äro staden närmast lemnasg fria, under det att å den öfriga sträckan anläggas 60 fot breda och 250 fot långa magasiner 5 fot innanför kajli nien och med ett atstånd af 100 fot mellan hvardera; på andra sidan om magasinerna framgå 5 jernvägsepår och derinnanför en 80 fots bred gata. Se der i hufvudsak förslaget. Beredningsutskottet har, hvad denna fråga zangår, hemställt att fullmäktige med anledning af det uppgjorda förslaget till en magasinggata längs Stadsgårdshamnen måtte gifva drätselnämden uppdrag att söka med bolag eller enskilde, som kunna. finnas dertill hugade, träffa öfverenskommelser, hvarigenom dessa åtaga sig att på sin bekostnad låta genom utfyllniog bereda mark för och uppföra ett eller flera magasin längs Stadsgårdshamnens strand i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den nu framlagda planen för hamneng ordnande; samt att, derest sådan ötverenskommelse ej kan träffas innan 1873 års Utgång, drätselnämden skall skyndsamligen derom göra anmälan hosg stadsfullmäktige, som då vilja vidare besluta 1 ämnet; ; En långvarig öfver äzgning uppstod rörande detta vigtiga ärende. Mot utskottets framställning uppträdde hrir Fries, von Rosen, Montelius, Nerman, Lindberg, Carlen, Sam2eltus och Sjöberg, hvilka talare allesammans erkände bebofvet. utaf Stadsgårdshamnens ordnande, och flere af dem påstodo detta behof vara så trängande, att det dröjsmål med ordnandet, som skulle bli en följd af nämda storartade plans utförande, vore. ett kraftigt skäl för sjelfva planens förkastande, Mer än en af dessa talare frågade, hvilken enskild affärsman eller hvilket bolag skulle xilja förbinda sig till att uppföra så ofantligt dyra byggnader som de tilltänkta magasinerna på en grund, hvilken ännu ej finnes till, och om hvars hållbarhet med afseende på den starka strömmen på förhand ingen visshet kan vinnas. Man erinrade vidare om att detta företag, oaktadt enskildas bidrag, måste komma att kosta staden ofantligt mycket, och man fann mindre välbetänkt att, då ataden ännu har flera ofullbordade arbeten, som kräfva stora summor, begynna ett nytt sådant, hvartill erfordrades millioner, innan de förut påbörjade blifvit färdiga. Äfvenledes framhölls af bemälda opponenter, att det ingalunda var någon afgjord sak, att magasiner, uppförda tätt invid sjökanten, äro så synnerligen eftersträfvansvärda. . Så har man åtminstone ej tyckt på en mängd andra ställen, hvarå såsom exempel anfördes Hamburg och Gefle. För bifall till beredningsutskottets förslag yttrade sig åter hrr Wistrand, Rooth, Lindhagen, Cederlund och Andersson, hvilka fåstade uppmärksamhet på att ett godkännande af förslaget endast innebure att fullmäktige ville lemna enskilda spekulanter tilltällo att yttra sig, huruvida och på hvilka vilkor de ville nedlägga penningar på byggnader af ifrågavarande slag, då det sedan ankomme på fullmäktige att pröfva de öfverenskommelser, som mellan spekulanterne och drätselnämnden kunde komma att bli träffade, BSistberörda talare bestredo äfven bofogenheten af farhågorna att grunden icke skulle bli tillförlitlig samt omnämde att kommunen genom de i dess